Idag tittade jag för första gången med seriösa avsikter på en stumfilm. Filmen vi såg heter Körkarlen som tillkom så tidigt som 1921 och det var intressant att någonting så gammalt ändå kan vara mycket mer stilistiskt säkert än väldigt många av de nyproducerade filmer som finns idag. Det var mycket lättare att ta stumfilm som format på allvar än jag tänkte mig och jag tyckte om den trots att det fanns några saker jag inte kunde låta bli att irriteras av. Efter filmen följde en diskussion ute vid cafeterian om den som ingen riktigt orkade ta del av och jag och Peter konstaterade att mannen som springer in i väggar är jävligt dryg.


Körkarlen av Victor Sjöström.