Äntligen har jag funnit ett användningsområde för zippotändare som jag fick av Peter! Eftersom jag inte röker så är mitt behov av just en sådan tändare egentligen väldigt begränsat men eftersom det var en sån fin gåva och den är så grym så behövs den ändå. Det står ju faktiskt Okinawa på den så den är ständigt en påminnelse om Kanako och min vilja att åka till Japan. Nu har tändaren blivit någonting jag kan pilla med när jag till exempel går hemåt själv, känner mig rastlös och inte riktigt orkar ringa till någon. Någonting att syssla med när jag är sysslolös helt enkelt. Lite som ett ticks som bara visar sig ibland kanske? Tack Peter!


Den känsliga tändaren.

Förutom denna upptäckt så har jag börjat oerhört försiktigt börjat läsa lite i boken kopplad till min kurs i filmvetenskap men hittills har det bara blivit ett par sidor lästa. Jag får ta resten imorgon. Peter Doherty's album Grace/Wastelands har förgyllt min dag och trots att jag lyssnat ganska mycket på det innan så blev det på något sätt extra bra idag. Det fick mig att tänka på att jag ska se honom i Malmö i december och att det förmodligen kommer bli ett par utflykter dit innan dess också eftersom både Emmy och Erik flyttat dit. Så måste jag ju hälsa på Lollo i London också! Det börjar verkligen kännas som en lovande höst.