Daniel blev ganska överraskad och mycket glad när jag, Pär och Tobias hälsade på honom igår då han fyllde år. För detta alldeles speciella tillfälle hade vi fixat fyra blommor i olika färger som matchade varandra fantastiskt fint och en kladdkaka som vi tog med oss. Tobias ringde till Daniel och sa åt honom att vi skulle träffas och fika på stan för att fira hans födelsedag om en timme men istället för att vänta tog vi bussen hem till honom och genomförde vår överraskning. Efter att vi sjungandes gått in i hans hus satte vi oss och åt kaka, tog det lugnt och snackade. Sedan avrundades dagen med att vi spelade lite Wii och Daniel skjutsade in oss till stan och skapade pinsamma situationer genom bland annat att sakta ner framför en busskur där en tjej stod när Pär råkade ha rutan nere. Vi skrattade nästan hela vägen och det var en grymt härlig dag. Gracías Daniel!


The man, the myth, the legend... och Peter.

Istället för att gå ut ikväll och förmodligen drabbas av en dos av Deluxetristess så stannar jag hemma, tar det lugnt och tittar på en Miyazaki-film. Det finns ju faktiskt inget bättre än en sådan så jag börjar i alla fall med Det levande slottet, sen får jag se om jag orkar titta på någon mer. Fred!


Det levande slottet av Hayao Miyazaki.

Igår stod jag då uppe på en åtta meter hög stege och målade en av husväggarna. Tvångstankar om bland annat att hoppa ner från stegen fyllde mitt huvud men jag motade bort dem så gott det gick där uppe på stegen. Det gick i alla fall bra och jag överlevde fram till kvällen då Pär och Peter kom hem till mig och vi satt och hade det fantastiskt mysigt. Vi drack vin, tände ljus och jag spelade the Velvet Underground and Nico, Nick Drake och It hugs back. Det skapade en väldigt avslappnad stämning och det var grymt trevligt att sitta och prata och ha det gött. Senare bar det iväg till Deluxe där jag träffade en massa andra människor och vid kvällens slut konstaterades det att om världen var ironisk med Deluxekvällen så var den av en rad olika anledningar något av det roligaste någonsin.



Sedan på morgonen idag vaknade jag med ett ryck av min irriterande mobilsignal som jag inte förstod mig på, fick på något sätt för mig att den var en del av en annan värld och bar på ett illavarslande budskap så jag la reflexmässigt på luren. När jag då vaknat till något mer och den ringde igen svarade jag med min bästa trötta, rossliga morgonröst. En timme senare befann jag mig hemma hos mannen som ringt; min far. Vi firade min bror som fyllde år igår med thaimat och glass till efterrätt. Det har varit grymt trevligt alltihop och ikväll har jag ingen direkt aning om vad jag ska hitta på, möjligtvis titta på en film. En bra start på dagen har det i alla fall varit.

Idag har jag sett en film som verkligen är värd att hypa. Den heter Vals im Bashir och är en israelisk dokumentärfilm om en massaker som ägt rum i Libanon. Något väldigt intressant med den är att den till skillnad från väldigt många andra dokumentärfilmer är animerad. Estetiskt sett var den väldigt genomtänkt och själva handlingen presenterades på ett väldigt gripande sätt. Hela filmen anspelade på att distansera sig från saker och ting. Det tas upp på flera plan i filmen och själva valet att göra själva filmen i animerad form förstärker det hela ytterligare. När handlingen då utvecklas och man sedan hänsynslöst konfronteras med verkligheten är effekten förödande. Den lyckades verkligen få mig att tänka till, reflektera och inte bara vifta bort det som ännu en film om ännu en fruktansvärd händelse. Jag blev grymt imponerad av den och blev väldigt tagen av den. En extremt sevärd film, se den!


Vals im Bashir av Ari Folman.

Det hela började med ett slags introduktionsmöte som pågick en bit av förmiddagen och jag fick ett väldigt bra intryck av kursen i sin helhet och det verkar som att det kommer bli en riktigt härlig kurs att gå. Stämningen på campus kändes helt rätt och jag såg många trevliga människor som jag känner sedan innan. Så när den lilla introduktionen var slut kände jag, Olivia och Peter oss hungriga så vi mötte upp Felicia och sedan också Joar och åkte in till centrum för att äta mat. Eftersom vi var ganska långsamma med valet av matställe fick vi stressa grymt mycket tillbaka till campus. Sedan tittade vi som en del av kursen på Marie Antoienette som var en ganska stämningsfull film men möjligen lite långrandig under vissa episoder av den. Men jag gillade den ändå. Dessutom kul att den har världens chic lit-omslag.


Marie Antoinette av Sofia Coppola.

Så hösten ser helt klart väldigt lovande ut när jag får plugga på ett sånt trevligt ställe och se på en massa filmer. Tiden till våren då jag ska åka iväg på något äventyr kommer nog gå snabbare än jag trott.