Hopp för framtiden
Men när hopplösheten smyger sig på vad gör man då? Kollar facebook, äter choklad, söker ännu ett jobb? Jag vet inte. Det enda som är säkert är att snart nu så har jag sysselsatt mig med någonting som kan få tankarna bort från det hopplösa. Men samtidigt finns alltid insikten kvar som säger att nästa gång jag vaknar kommer det hopplösa upp igen och jag börjar om igen i min lilla cykel. Just den cykeln som bara fortsätter är vad som irriterar mig egentligen. Så ge mig ett jobb, tack.
Att bara sitta och tänka i det väldigt tråkiga resonemanget leder i alla fall ingenstans så istället tänker jag för det allra mesta på annat. Som att plugga Öst- och Sydöstasienkunskap - Japanska på Lunds Universitet. Vore sjukt kul att plugga om Japan som bland annat faktiskt är ursprungslandet till:
1. Kanako.
2. Totoro.
3. Ryuk från Death Note.
Så långt fungerar mina tankar väldigt bra men sen kommer det här med jobb ännu en gång in i bilden och jag vet inte hur mycket en sådan utbildning skulle bidra till att jag kan få ett jobb. Men just nu känner jag mig ganska sugen på den utbildningen faktiskt, gärna åka iväg som utbytesstudent med. Kanske finns det en hel del hopp för framtiden ändå.
Att bara sitta och tänka i det väldigt tråkiga resonemanget leder i alla fall ingenstans så istället tänker jag för det allra mesta på annat. Som att plugga Öst- och Sydöstasienkunskap - Japanska på Lunds Universitet. Vore sjukt kul att plugga om Japan som bland annat faktiskt är ursprungslandet till:
1. Kanako.
2. Totoro.
3. Ryuk från Death Note.
Så långt fungerar mina tankar väldigt bra men sen kommer det här med jobb ännu en gång in i bilden och jag vet inte hur mycket en sådan utbildning skulle bidra till att jag kan få ett jobb. Men just nu känner jag mig ganska sugen på den utbildningen faktiskt, gärna åka iväg som utbytesstudent med. Kanske finns det en hel del hopp för framtiden ändå.
Förvirring och lite annat
That keeps me searching for a heart of gold - la-la-la-la - and I'm getting old. Det sjunger Neil just nu ur min dators högtalare och jag vet inte riktigt vad jag ska tro eller tänka om det. En väldigt bra låt är det i alla fall och mina reflektioner om den får nog stanna där, som ett förslag om något man kan lyssna på idag.
Det börjar bli lite frustrerande att fortfarande förväntansfullt vänta på ett svar från Dosapoteket; när får jag börja jobba, hur mycket får jag jobba, får jag ens jobb överhuvudtaget? Dagarna börjar flyta in i varandra och jag får inte särskilt mycket uträttat bortsett från att döda tid och kolla min inkorg. Så oundvikligen har det fått mig att börja fundera en hel del på saker och ting, främst framtiden. Om det är bra eller dåligt att jag gör det vet jag inte men det känns som att det mesta resulterar i att det jag vill är ganska svårgenomförbart och förmodligen inte skulle resultera i någon särskilt ljus professionell framtid.
Så frågan är egentligen vad jag ska prioritera; göra någonting jag verkligen vill och få en lite halvtaskig framtid eller göra någonting jag tycker är okej och få en bättre framtid. Jag har ju i och för sig aldrig sett scenariot att göra karriär som särskilt passande för mig men krångligt som fan är det. Vad göra?
Under de senaste dagarna har jag ändå lyckats med en del saker, bland annat (yes, nu kommer den - den oerhört provocerande bloggarlistan):
- Blivit väckt av Jehovas Vittnen.
- Ätit på Akropolis samt spöat skiten ur Pär och Tobias på bowling under nicknamet DOMINATOR.
- Fikat med Aude och senare tittat på Metropia tillsammans med min far på Folkets Bio men tyvärr var den ganska tunn och inte så mycket att ha. Hyfsat snygg men annars inget speciellt.
- Idag ätit på Spice 'n Rice med Pär och chitchatat med mannen i kassan.
Nu hoppas jag så många som möjligt blev provocerade och kallar mig pretentiös, I deserve it! Så för att fylla ut det här inlägget så ska jag posta en bild från Metropia som jag för övrigt inte rekommenderar att kolla på eftersom den inte levererade något större budskap än "ett grått övervakningssamhälle där huvudpersonen blir utnyttjad av systemet och lite ledsen kommer hem igen vid dagens slut". Om man ska känna någonting får det gärna vara lite skarpare än så men bilden måste postas i alla fall!
Det börjar bli lite frustrerande att fortfarande förväntansfullt vänta på ett svar från Dosapoteket; när får jag börja jobba, hur mycket får jag jobba, får jag ens jobb överhuvudtaget? Dagarna börjar flyta in i varandra och jag får inte särskilt mycket uträttat bortsett från att döda tid och kolla min inkorg. Så oundvikligen har det fått mig att börja fundera en hel del på saker och ting, främst framtiden. Om det är bra eller dåligt att jag gör det vet jag inte men det känns som att det mesta resulterar i att det jag vill är ganska svårgenomförbart och förmodligen inte skulle resultera i någon särskilt ljus professionell framtid.
Så frågan är egentligen vad jag ska prioritera; göra någonting jag verkligen vill och få en lite halvtaskig framtid eller göra någonting jag tycker är okej och få en bättre framtid. Jag har ju i och för sig aldrig sett scenariot att göra karriär som särskilt passande för mig men krångligt som fan är det. Vad göra?
Under de senaste dagarna har jag ändå lyckats med en del saker, bland annat (yes, nu kommer den - den oerhört provocerande bloggarlistan):
- Blivit väckt av Jehovas Vittnen.
- Ätit på Akropolis samt spöat skiten ur Pär och Tobias på bowling under nicknamet DOMINATOR.
- Fikat med Aude och senare tittat på Metropia tillsammans med min far på Folkets Bio men tyvärr var den ganska tunn och inte så mycket att ha. Hyfsat snygg men annars inget speciellt.
- Idag ätit på Spice 'n Rice med Pär och chitchatat med mannen i kassan.
Nu hoppas jag så många som möjligt blev provocerade och kallar mig pretentiös, I deserve it! Så för att fylla ut det här inlägget så ska jag posta en bild från Metropia som jag för övrigt inte rekommenderar att kolla på eftersom den inte levererade något större budskap än "ett grått övervakningssamhälle där huvudpersonen blir utnyttjad av systemet och lite ledsen kommer hem igen vid dagens slut". Om man ska känna någonting får det gärna vara lite skarpare än så men bilden måste postas i alla fall!
Lådan är sinnessjuk
Det ultimata i-landsproblemet är att man hela tiden ska känna att man har möjligheten att göra i princip vad som helst och samtidigt lida av tvånget att försöka göra det mest socialt acceptabla. How can I think outside the box when I'm living in it?
Ja jag bor i likhet med de flesta andra människor i en låda, en drös med regler som ska göra det lättare för mig att agera i enlighet med samhället och ge mig ångest när jag inte gör det. Som arbetslös (aka arbetssökande) känner jag mig inte helt funktionell i livet i lådan eftersom jag enligt lådan inte har en vettig sysselsättning att ägna mig åt på vardagarna. Men det största problemet är att jag och den tioprocentiga minoritet jag tillhör knappt ges en möjlighet till en sån sysselsättning. Det måste vara något grundläggande fel med det tankesätt vi har när vi i detta land har det så välställt men att samtidigt så många, arbetslösa eller icke, mår så dåligt. Med andra ord - lådan är sinnessjuk!
Ännu är inte hoppet ute för mig eftersom jag väntar på att Dosapoteket ska kontakta mig om arbete efter arbetsintervjun förra veckan som gick ganska bra. Annars lyckas jag ganska effektivt slå undan alla ångestmoln som är på väg mot mig genom att umgås och fika med vänner. Så jag kan inte säga att jag är missnöjd med min tillvaro men det är aldrig dumt att rikta lite samhällskritik när jag fortfarande kan. Det är jag berättigad till. Jag såg ett bra program (Konsten att vara människa) om de krav vi ställs inför i samhället och hur mycket det faktiskt krävs att vara människa idag. Om man orkar titta på det så finns det i alla fall på SVT Play här.
Så för att sprida lite visdom citerar jag den fantastiske karaktären Harald från filmen I Kina spiser de hunde:
"Det finns inget rätt eller fel. Det bestämmer man själv. I Kina kan man äta en hel schäfer utan att det gör någonting. Det har de själva bestämt. Det gäller bara att ta reda på vad man inte kan göra och sedan låta bli att göra det."
Harald från I Kina spiser de hunde.
Ja jag bor i likhet med de flesta andra människor i en låda, en drös med regler som ska göra det lättare för mig att agera i enlighet med samhället och ge mig ångest när jag inte gör det. Som arbetslös (aka arbetssökande) känner jag mig inte helt funktionell i livet i lådan eftersom jag enligt lådan inte har en vettig sysselsättning att ägna mig åt på vardagarna. Men det största problemet är att jag och den tioprocentiga minoritet jag tillhör knappt ges en möjlighet till en sån sysselsättning. Det måste vara något grundläggande fel med det tankesätt vi har när vi i detta land har det så välställt men att samtidigt så många, arbetslösa eller icke, mår så dåligt. Med andra ord - lådan är sinnessjuk!
Ännu är inte hoppet ute för mig eftersom jag väntar på att Dosapoteket ska kontakta mig om arbete efter arbetsintervjun förra veckan som gick ganska bra. Annars lyckas jag ganska effektivt slå undan alla ångestmoln som är på väg mot mig genom att umgås och fika med vänner. Så jag kan inte säga att jag är missnöjd med min tillvaro men det är aldrig dumt att rikta lite samhällskritik när jag fortfarande kan. Det är jag berättigad till. Jag såg ett bra program (Konsten att vara människa) om de krav vi ställs inför i samhället och hur mycket det faktiskt krävs att vara människa idag. Om man orkar titta på det så finns det i alla fall på SVT Play här.
Så för att sprida lite visdom citerar jag den fantastiske karaktären Harald från filmen I Kina spiser de hunde:
"Det finns inget rätt eller fel. Det bestämmer man själv. I Kina kan man äta en hel schäfer utan att det gör någonting. Det har de själva bestämt. Det gäller bara att ta reda på vad man inte kan göra och sedan låta bli att göra det."
Harald från I Kina spiser de hunde.
Vinst, fika, tristess
Idag vann jag tjugofem kronor på en trisslott efter att jag lovade Erik att ta med honom på en resa om jag vann tjugofemtusen i tjugofem månader. Men ödet ville annorlunda och jag konfronterades med meningslösheten i att köpa en lott och vinna lika mycket som den kostade. Tråkigt!
Annars var det riktigt trevligt att ta en fika med Erik och sedan dricka lite te hemma hos mig och prata. Så nu har jag bestämt mig för att imorgon förmiddag ta mig ut till universitetet för att plocka upp min tenta och sedan gå till den ökända arbetsförmedlingen för att ännu en gång registrera mig som arbetssökande. Sen får vi se om jag orkar leta upp några fler möjliga arbetsgivare som jag kan skicka mitt CV till. Arbetsmarknaden känns ju inte överdrivet öppen för någon med så få meriter och kontakter som mig.
Hard Boiled Wonderland and the End of the World är för övrigt en väldigt bra bok som jag kan rekommendera idag, av den fantastiske Murakami. Läste ut den igår och kände mig lite förvirrad men samtidigt väldigt nöjd med den.
Tråkigt inlägg men det reflekterar väl min sysslolöshet de senaste dagarna ganska bra. Mycket tankar kring sommar och speciellt festivaler får mig att fortsätta vilja gå upp tidigare på morgonen för att jag ska kunna göra någonting om dagarna förutom att gå runt i något slags halvslumrande tillstånd. Tråkigt att vara sysslolös men det kommer bättre tider för mig fo' sho!
I brist på annat, shadow possesion jutsu:
Annars var det riktigt trevligt att ta en fika med Erik och sedan dricka lite te hemma hos mig och prata. Så nu har jag bestämt mig för att imorgon förmiddag ta mig ut till universitetet för att plocka upp min tenta och sedan gå till den ökända arbetsförmedlingen för att ännu en gång registrera mig som arbetssökande. Sen får vi se om jag orkar leta upp några fler möjliga arbetsgivare som jag kan skicka mitt CV till. Arbetsmarknaden känns ju inte överdrivet öppen för någon med så få meriter och kontakter som mig.
Hard Boiled Wonderland and the End of the World är för övrigt en väldigt bra bok som jag kan rekommendera idag, av den fantastiske Murakami. Läste ut den igår och kände mig lite förvirrad men samtidigt väldigt nöjd med den.
Tråkigt inlägg men det reflekterar väl min sysslolöshet de senaste dagarna ganska bra. Mycket tankar kring sommar och speciellt festivaler får mig att fortsätta vilja gå upp tidigare på morgonen för att jag ska kunna göra någonting om dagarna förutom att gå runt i något slags halvslumrande tillstånd. Tråkigt att vara sysslolös men det kommer bättre tider för mig fo' sho!
I brist på annat, shadow possesion jutsu:
December
Numera lyssnar på Kinesiska Muren en gång om dagen. Jag har inte funnit syftet till att jag gör det ännu men på något sätt kommer det säkert att göra mig till en bättre människa. Det är den första december men det känns som att det lika gärna fortfarande kunde september. Jag har gradvis slutat att sova så oerhört mycket nu och mina vardagliga, meningslösa drömmar har hållit sig borta ett tag. Så det känns ju bra.
En viss sysslolöshet täcker dagarna nu när tentan är ur vägen och jag får inte särskilt mycket gjort. Imorgon ska jag i alla fall träffa Erik och Malin, på fredag startar den nya delkursen och på lördag drar jag till Malmö och kollar på Pete Doherty. Kommer bli väldigt bra!
Tankar om våren dyker upp och slås bort men jag har börjat fundera på att en resa till Kuba kan vara ett väldigt bra alternativ. Jag är definitivt sugen på att plugga mer på universitet, förmodligen nästa höst så jag får se om jag kan hitta något bra att hoppa på. Det är som vanligt ganska ostrukturerat i mitt huvud men det är kanske lite så jag vill ha det också. Känns inte helt okej att göra någon slags långsträckande livsplan när man är nitton år.
Hittade en fantastisk bild som absolut inte passar in men det gör ju inget annat heller så here goes!
En viss sysslolöshet täcker dagarna nu när tentan är ur vägen och jag får inte särskilt mycket gjort. Imorgon ska jag i alla fall träffa Erik och Malin, på fredag startar den nya delkursen och på lördag drar jag till Malmö och kollar på Pete Doherty. Kommer bli väldigt bra!
Tankar om våren dyker upp och slås bort men jag har börjat fundera på att en resa till Kuba kan vara ett väldigt bra alternativ. Jag är definitivt sugen på att plugga mer på universitet, förmodligen nästa höst så jag får se om jag kan hitta något bra att hoppa på. Det är som vanligt ganska ostrukturerat i mitt huvud men det är kanske lite så jag vill ha det också. Känns inte helt okej att göra någon slags långsträckande livsplan när man är nitton år.
Hittade en fantastisk bild som absolut inte passar in men det gör ju inget annat heller så here goes!
Drömmar utan innehåll
Right, så på sista tiden har jag haft ganska underliga drömmar. Men inte för att de är absurda eller surrealistiska utan istället för att de känns väldigt verkliga men samtidigt fullständigt meningslösa. Till exempel idag drömde jag att jag hade hängt upp mitt hänglås på något ställe och gått därifrån, sedan insett att jag behövde det för att låsa fast en annan sak så då spenderade jag resten av drömmen på att bara leta efter mitt hänglås. Jag var inte ens panikslagen utan bara inställd på att "ja nu ska jag hitta mitt lås". I en annan dröm körde jag bil trots att jag inte har något körkort och i en annan hjälpte jag min bror göra en toga av ett lakan.
Det finns ju ingen innebörd överhuvudtaget men ändå fortsätter jag drömma de här mediokra drömmarna. Eftersom de är så färglösa har jag svårt att alltid minnas vad som jag drömt och vad som hänt på riktigt. Jag tror jag måste sluta sova så mycket som jag gör nu för det är när jag sover de där sista timmarna jag egentligen borde gått upp på som de här meningslösa drömmarna kommer.
Om jag ska fortsätta ha så mycket drömmar så vill jag ha mera färg och absurditet! Typ att kattbussen kommer och hämtar upp mig, det vore fett.
Förresten en eloge till TV4 Film som för första gången under dess existens igår lyckades visa en bra film; I Heart Huckabees. Titta ni kan ju!
Det finns ju ingen innebörd överhuvudtaget men ändå fortsätter jag drömma de här mediokra drömmarna. Eftersom de är så färglösa har jag svårt att alltid minnas vad som jag drömt och vad som hänt på riktigt. Jag tror jag måste sluta sova så mycket som jag gör nu för det är när jag sover de där sista timmarna jag egentligen borde gått upp på som de här meningslösa drömmarna kommer.
Om jag ska fortsätta ha så mycket drömmar så vill jag ha mera färg och absurditet! Typ att kattbussen kommer och hämtar upp mig, det vore fett.
Förresten en eloge till TV4 Film som för första gången under dess existens igår lyckades visa en bra film; I Heart Huckabees. Titta ni kan ju!
Vem var det nu som byggde den kinesiska muren?
Lite tungt kändes det att cykla genom Växjös citykärna och inse att ingenting förändrats under de senaste fem åren. Men skit samma, när jag senare satt på bibliotekets fik med en kopp kaffe kändes det bättre och när jag nu sitter här och ska skriva någonting talande är jag helt övertygad om att det kommer bli en bra kväll. Sitter och smuttar på en känslig liten säsongsöl och lyssnar på lite nice musik.
Det sägs att vintermörkret dödar optimismen och den oerhört tillförlitliga källan aftonbladet skriver att det är farligare än att röka men jag tänker inte låta det komma åt mig! Min duffel jag beställt har kommit idag också så jag ska cykla och hämta den alldeles strax. Så jag fattar inte varför vi ska vara bittra bara för att omgivningen blivit det? Jag har all anledning att fortsätta vara glad och det tänker jag fortsätta med. Till och med hemtentan won't bring me down!
Veckans låt är tveklöst Kinesiska Muren där Evert Taube gammal och gaggig pratar om hur Chi-Huang-Ti lät bygga kinesiska muren och bränna alla böcker i Kina. Skitdålig men samtidigt en helt fantastisk låt:
Det sägs att vintermörkret dödar optimismen och den oerhört tillförlitliga källan aftonbladet skriver att det är farligare än att röka men jag tänker inte låta det komma åt mig! Min duffel jag beställt har kommit idag också så jag ska cykla och hämta den alldeles strax. Så jag fattar inte varför vi ska vara bittra bara för att omgivningen blivit det? Jag har all anledning att fortsätta vara glad och det tänker jag fortsätta med. Till och med hemtentan won't bring me down!
Veckans låt är tveklöst Kinesiska Muren där Evert Taube gammal och gaggig pratar om hur Chi-Huang-Ti lät bygga kinesiska muren och bränna alla böcker i Kina. Skitdålig men samtidigt en helt fantastisk låt:
En guide till livet
Igår hängde jag hemma hos Felicia med lite människor och fick senare på bussen hem den fantastiska mängd fördomar kring bönder jag har bekräftade. På ett sätt kändes det ju bra att mina fördomar inte skilde sig så oerhört mycket från verkligheten men å andra sidan kändes det ju lite tragiskt att den pastischerade, stereotypa bild jag hade åtminstone på Gemlabussen stämde. Ja, vad gör man då? Idag bestämde jag mig för att helt enkelt inte bry mig så mycket och lyssna på den mycket känsliga spellista med fransk musik som Victor satt ihop. För övrigt är Latin Grammy Awards grymt kul att titta på.
Ännu en vecka av studier väntar, en ny hemtenta ska delas ut och för att illustrera min känsla inför detta citerar jag det mest intetsägande jag läst denna vecka, nämligen ett omdöme om boken Blind Willow, Sleeping Woman:
"Funny, but also sad and wise."
Tänk på det när ni behöver några riktlinjer i livet!
Ännu en vecka av studier väntar, en ny hemtenta ska delas ut och för att illustrera min känsla inför detta citerar jag det mest intetsägande jag läst denna vecka, nämligen ett omdöme om boken Blind Willow, Sleeping Woman:
"Funny, but also sad and wise."
Tänk på det när ni behöver några riktlinjer i livet!
Stumfilm, kaffe, bok
Stumfilmer från 20-talet och kaffe fyller mina dagar och det känns inte alls illa egentligen. Jag började häromdagen lite slumpmässigt läsa i en bok som jag hittade i min mors bokhylla, Mödrar och söner av Theodor Kallifatides och det tog inte lång tid innan jag började tycka om den. Det gick upp för mig att jag faktiskt läst inledningen på ett bibliotek för något år sedan men nu bestämde jag mig för att fortsätta längre. Den verkar lite sentimental så där och det är alltid skönt nu när det är höst.
Annars har jag bara kunnat konstatera att löven borde skynda sig med att få lite roligare färger så att jag kan springa ut och ta fruktansvärt poetiska bilder. Nu är de bara i bleka ljusgula nyanser när de faller av träden. Skärpning hösten! Att på ett lite hurtigt manér dricka kaffe utomhus och prata kvarstår som det bästa veckan haft att bjuda på och även om det låter lite underligt så var det nice. Resan till London börjar närma sig, jag förstår det inte riktigt ännu men det känns som att det kommer bli en fantastisk resa. Livet går bra.
Mödrar och söner av Theodor Kallifatides. Fin bok.
Annars har jag bara kunnat konstatera att löven borde skynda sig med att få lite roligare färger så att jag kan springa ut och ta fruktansvärt poetiska bilder. Nu är de bara i bleka ljusgula nyanser när de faller av träden. Skärpning hösten! Att på ett lite hurtigt manér dricka kaffe utomhus och prata kvarstår som det bästa veckan haft att bjuda på och även om det låter lite underligt så var det nice. Resan till London börjar närma sig, jag förstår det inte riktigt ännu men det känns som att det kommer bli en fantastisk resa. Livet går bra.
Mödrar och söner av Theodor Kallifatides. Fin bok.
En dos inspiration
Efter att ha blivit en aning tveksam till skolarbete nu när tentan äntligen är över kändes det lite kämpigt att med vetskapen att jag kommer vara åtminstone fem minuter försenad cykla så snabbt jag någonsin kan fram till universitetet. Jag hade som hastigast sprungit iväg från en riktigt grym lunch på John Bauer's restaurang där jag åt med mina bröder och min mor. När jag då smått svettig och flåsandes kom fram till salen och gick in och satte mig kändes det dock mycket bättre. Läraren framför mig var väldigt glad, verkade trevlig och pratade med en lustig dialekt (en svag tysk brytning med skånsk dialekt och emellanåt stockholmska R). Det märktes verkligen att hon var oerhört intresserad av film och jag tror att det kommer bli en grymt intressant ny delkurs. En mycket trevlig sak var att vi en bit in i föreläsningen gick bort till Café Tufvan allihop och tog en liten fikarast. Sedan fortsatte föreläsningen som handlade om många väldigt intressanta saker men främst så introducerades den nya delkursen.
Dessutom har jag ju Det fantastiska äventyret: The sequel på fredag och London om två veckor att se fram emot. Så just nu är livet bra och jag kände mig väldigt inspirerad när jag lämnade universitetet och fikade med Peter, Tobias och Pär. Fantastisk dag!
Fantastiska äventyret numero uno.
Dessutom har jag ju Det fantastiska äventyret: The sequel på fredag och London om två veckor att se fram emot. Så just nu är livet bra och jag kände mig väldigt inspirerad när jag lämnade universitetet och fikade med Peter, Tobias och Pär. Fantastisk dag!
Fantastiska äventyret numero uno.
En nyfunnen insikt
Nu när jag tagit mig ur mina veckolånga tentatistress som reducerat mig i min existens så har jag idag, stolt eller inte, kunnat bekräfta att jag gått med i rankerna av namedroppande, kissnödiga filmvetare. Denna definiton av oss hoppas jag väl på något sätt ska göra mig åtminstone lite mindre pretentiös än resten av oss men vi får se hur det blir med det. Det som inträffade var i alla fall att när jag i vanlig ordning satt och tittade på Simpsons plötsligt insåg att hela avsnittet var en referens till en Hitchock-film, nämligen Rear Window där huvudpersonen med brutet ben bara sitter och tittar ut genom fönstret hela filmen och skapar små teorier. Helt klart ett första steg för mig, jag undrar vad nästa blir?
Bortsett från detta upplysande ögonblick så har jag mest njutit av att hemtentans tyngd ramlat ner från mina axlar och umgåtts lite med min far och mina bröder. Just nu sitter jag och spelar lite planlöst på min gitarr, typ så här fast med en svart gitarr istället:
Nu ska jag hitta någonting annat kul/konstruktivt att göra. G'bye!
Bortsett från detta upplysande ögonblick så har jag mest njutit av att hemtentans tyngd ramlat ner från mina axlar och umgåtts lite med min far och mina bröder. Just nu sitter jag och spelar lite planlöst på min gitarr, typ så här fast med en svart gitarr istället:
Nu ska jag hitta någonting annat kul/konstruktivt att göra. G'bye!
Frihet!
Skickade precis in hemtentan som jag skrivit på. Nu kan livet återgå till att vara skönt igen. Fantastiskt skönt! Dock finns det alltid risken att bli sågad vid fotknölarna eftersom det är den första tentan och allting. Får se hur det går men nu har jag i alla fall skickat in den. Lättnad.
Tentatristess & stekare
Idag har jag försökt att ta tag i hemtentan någorlunda men hittills har det inte gått särskilt bra. Det har mest blivit att jag spelat gitarr för min katt istället men så småningom kommer jag väl bli tvungen att skärpa mig och verkligen jobba på tentan.
En serenad till Obelix?
Det är lätt att man stressar upp sig när det är första tentan och allt så lite jobbigt känns det även om vi har deadline först nästa fredag. Jag har så svårt att fokusera på vad jag ska börja med så istället blir det att jag knappt börjar jobba överhuvudtaget. Men när pressen kommer och jag känner mig stressad behöver jag bara ta en titt på de två ansikterna som representerar avslappningens gestalt:
My.
Obelix.
Fan vilka stekarliv katter lever, bara sover hela dagarna. Jag vet inte om man ska vara avundsjuk eller inte men de ser ut att trivas väldigt bra med det. Kanske skulle återfödas som katt?
En serenad till Obelix?
Det är lätt att man stressar upp sig när det är första tentan och allt så lite jobbigt känns det även om vi har deadline först nästa fredag. Jag har så svårt att fokusera på vad jag ska börja med så istället blir det att jag knappt börjar jobba överhuvudtaget. Men när pressen kommer och jag känner mig stressad behöver jag bara ta en titt på de två ansikterna som representerar avslappningens gestalt:
My.
Obelix.
Fan vilka stekarliv katter lever, bara sover hela dagarna. Jag vet inte om man ska vara avundsjuk eller inte men de ser ut att trivas väldigt bra med det. Kanske skulle återfödas som katt?
Vals im Bashir
Idag har jag sett en film som verkligen är värd att hypa. Den heter Vals im Bashir och är en israelisk dokumentärfilm om en massaker som ägt rum i Libanon. Något väldigt intressant med den är att den till skillnad från väldigt många andra dokumentärfilmer är animerad. Estetiskt sett var den väldigt genomtänkt och själva handlingen presenterades på ett väldigt gripande sätt. Hela filmen anspelade på att distansera sig från saker och ting. Det tas upp på flera plan i filmen och själva valet att göra själva filmen i animerad form förstärker det hela ytterligare. När handlingen då utvecklas och man sedan hänsynslöst konfronteras med verkligheten är effekten förödande. Den lyckades verkligen få mig att tänka till, reflektera och inte bara vifta bort det som ännu en film om ännu en fruktansvärd händelse. Jag blev grymt imponerad av den och blev väldigt tagen av den. En extremt sevärd film, se den!
Vals im Bashir av Ari Folman.
Harmoni
Det har varit en väldigt skön och avslappnad kväll då jag åt god mat tillsammans med mina båda bröder och min mor. Väldigt skönt att bara sitta och prata om det som först dyker upp i huvudet och sällskapet var verkligen perfekt. Sen gjorde vi lite kaffe och satt och myste i de levande ljusens sken. När min ena bror rusat iväg på äventyr, min andra gått hem till sig och mor gått och lagt sig så fann jag mig ensam i soffan läsandes en bok jag tycker väldigt mycket om. Det hela kändes väldigt bra.
Harmoni.
Kafka på stranden.
Nu ska jag läsa ut den underbara boken som ännu en gång ger mig den där känslan som man inte riktigt kan sätta fingret på, som om man funnit någon insikt man inte själv riktigt förstår men att samtidigt allting är som innan. Det är en känsla som jag bara kan få av Murakamis böcker. Förmodligen är det den största anledningen till att jag tycker om dem så mycket.
Harmoni.
Kafka på stranden.
Nu ska jag läsa ut den underbara boken som ännu en gång ger mig den där känslan som man inte riktigt kan sätta fingret på, som om man funnit någon insikt man inte själv riktigt förstår men att samtidigt allting är som innan. Det är en känsla som jag bara kan få av Murakamis böcker. Förmodligen är det den största anledningen till att jag tycker om dem så mycket.
Lagom mediokert
Medan mina vänner går till Deluxe så stannar jag som inte kände mig särskilt taggad hemma och lyssnar på tystnaden. Det känns ganska skönt att bara göra just det och låta sig själv tänka på ingenting. Kanske ska jag se på en film senare eller så går jag bara och sover. Inga skyldigheter tynger mig och tankarna får sväva som de vill. Kafka på stranden väntar tålmodigt på att bli läst och fläkten i datorn surrar lite svagt. Förmodligen är det så här det kommer vara ett tag, mer eller mindre. Självklart kommer ju omständigheterna och händelserna förändras men det kommer ändå vara ungefär så här och det är ändå helt okej. Så länge man inte blir bitter så är det alltid lugnt. Och det blir jag inte förrän jag är en gammal gubbe. Imorgon ska jag ha något slags handledarmöte på arbetsförmedlingen som jag hoppas att jag kommer få ut någonting av.
"Jag följer Nakata så länge jag lever. Åt helvete med jobbet."
En lite halvmedioker bild med ett lite halvmediokert citat ur en inte alls halvmedioker bok. Nu ska jag gå och läsa lite mer ur mästerverket! Natt.
"Jag följer Nakata så länge jag lever. Åt helvete med jobbet."
En lite halvmedioker bild med ett lite halvmediokert citat ur en inte alls halvmedioker bok. Nu ska jag gå och läsa lite mer ur mästerverket! Natt.
Eller manana manana som vi säger
Efter att ha umgåtts lite med Aude och Urban som till skillnad från mig ska upp relativt tidigt imorgon känner jag mig grymt nöjd. De är väldigt trevliga människor och det var skönt att bara ta det lite lugnt tillsammans med dem. Trots att det inte blev något badande just den här gången så fanns det ingen anledning till att känna sig missnöjd. Det finns helt enkelt inte på kartan att vara det just nu. Annars vet jag inte riktigt så noga vad som finns på kartan och hur man borde vara men det är jag ju knappast ensam om. Bara man tar sig fram utan att vara alltför bitter över hur saker ligger till i världen så är det nog lugnt.
Fotspår på väg åt olika håll, ingen aning vart.
Jag kan ändå vara lite stolt över mig själv eftersom jag idag åtminstone fixade en ny header på bloggen men jag har fortfarande ingen aning om vad jag ska hitta på med bakgrunden. Det löser sig. Det skulle vara skönt att helhjärtat kunna yttra den repliken till allt annat också men när man själv måste engagera sig så mycket så blir det lite knepigare. Jag skulle gärna adoptera lite mer av mañana mañana-tänket eftersom jag alltid prioriterat människors trivsel framför effektivitet i sig. Om man inte stressar så mycket, lever lite mer avslappnat och låter saker ta sin tid så tror jag att man mår lite bättre. Trots att jag ofta kan vara väldigt duktig på att skjuta upp saker som jag inte känner mig särskilt taggad inför så lyckas jag bara uppnå något slags försvenskat manana manana. Så en del av ångesten över att ha massa saker att göra hänger fortfarande kvar. Men fan, om det inte löser sig av sig självt så får jag väl helt enkelt ta och engagera mig lite mera. Det ska väl inte vara för svårt?
Nu engagerar jag mig i alla fall till den grad att jag går och lägger mig. God natt!
Fotspår på väg åt olika håll, ingen aning vart.
Jag kan ändå vara lite stolt över mig själv eftersom jag idag åtminstone fixade en ny header på bloggen men jag har fortfarande ingen aning om vad jag ska hitta på med bakgrunden. Det löser sig. Det skulle vara skönt att helhjärtat kunna yttra den repliken till allt annat också men när man själv måste engagera sig så mycket så blir det lite knepigare. Jag skulle gärna adoptera lite mer av mañana mañana-tänket eftersom jag alltid prioriterat människors trivsel framför effektivitet i sig. Om man inte stressar så mycket, lever lite mer avslappnat och låter saker ta sin tid så tror jag att man mår lite bättre. Trots att jag ofta kan vara väldigt duktig på att skjuta upp saker som jag inte känner mig särskilt taggad inför så lyckas jag bara uppnå något slags försvenskat manana manana. Så en del av ångesten över att ha massa saker att göra hänger fortfarande kvar. Men fan, om det inte löser sig av sig självt så får jag väl helt enkelt ta och engagera mig lite mera. Det ska väl inte vara för svårt?
Nu engagerar jag mig i alla fall till den grad att jag går och lägger mig. God natt!
Fridsamt vemod
Sitter och jammar lite planlöst på min gitarr, kanske kan använda något av det jag spelar till mitt, Felicia och Olivias lilla musikprojekt Go to sleep Alfons Åberg featuring Das Komplette Trio. Vi har inte repat på ett tag nu så det känns som att det är dags snart igen. Måste ringa dem och bestämma någonting om det så att vi kan börja skapa låtar. Förhoppningsvis ska vi förutom egna låtar göra en cover på Totoro-sången som är oerhört fantastisk.
Idag jobbade jag sista dagen på jobbet och det känns tråkigt att inte kunna få arbeta mer nere på Uffes. Där fick jag spela vilka skivor jag ville, snacka om allt möjligt och sälja lite skivor då och då. Lite saker att fixa här och var, men annars var det rena drömmen. Dock ska vi gå och luncha på torsdag, alla tre som jobbar där så det blir ändå lugnt att säga goodbye Uffe, hello universitetet. Trots att det är lite vemodigt så är det ju bra att gå vidare och detta jobbet kommer vara en bra referens när jag ska söka nytt jobb.
Så den största utmaningen jag står inför just nu är förmodligen att luska ut vad jag ska göra tills min kurs i filmvetenskap börjar. Hittills har jag tänkt att jag kan umgås med mina kompisar som också saknar arbete, skapa musik och försöka ta tag i övningskörandet. De två första sakerna känns mycket mer lockande men att ha körkort är ju väldigt smidigt sen. Så får jag ta och leta lite jobb också, ett extraknäck medan jag pluggar vore ovärderligt. Livet går vidare och estudientens luckliga dar tillsammans med det mesta vad det innebar lämnas i minnet medan jag går in i någon slags mer ansvarsfull period som börjar kännas mindre och mindre främmande. Nu ska jag läsa i den fantastiska Kafka på stranden.
While my guitar gently weeps
Jag vet egentligen inte riktigt vad jag gör uppe, jag har knappast någonting att göra och jag har ingen direkt lust att läsa. Det enda som håller mig uppe är min gitarr men den la jag också ifrån mig nu. Tänka tänka. Men trots att jag funderar kommer jag inte fram till särskilt mycket, eller om jag gör det så lägger jag helt enkelt inte märke till det. Man kan säga att det jag någorlunda kommit fram till är följande:
- Jag gillar inte riktigt människor som genuint luktar svagt av korv.
- Nakata är den bästa litterära gestalten någonsin.
- Grillat är gott.
- Detta inlägg ger vissa mer än andra.
Här är Totoro, för att såna glädjespridare som han behövs.
Om man nu ska sammanfatta allt så är det ju svårt. Men jag kom att tänka på någonting fantastiskt simpelt som faktiskt ger en ärlig bild av det hela. Det påstår väldigt lite och något mycket grundläggande mendet är ändå bra.
"När en människa blir skjuten, flyter blodet."
Det fanns en liten utläggning om just det där i Sputnikälskling som jag tyckte väldigt mycket om så det var därför jag tänkte på det. Så när man inte riktigt vet vad och varför man tänker så är det ju bra att ha någonting sådant att tänka på. Någon liten punkt att återkomma när man lite förvirrat sitter uppe utan någon anledning. Eller hur? Just det. Då är det bara att fortsätta.
- Jag gillar inte riktigt människor som genuint luktar svagt av korv.
- Nakata är den bästa litterära gestalten någonsin.
- Grillat är gott.
- Detta inlägg ger vissa mer än andra.
Här är Totoro, för att såna glädjespridare som han behövs.
Om man nu ska sammanfatta allt så är det ju svårt. Men jag kom att tänka på någonting fantastiskt simpelt som faktiskt ger en ärlig bild av det hela. Det påstår väldigt lite och något mycket grundläggande mendet är ändå bra.
"När en människa blir skjuten, flyter blodet."
Det fanns en liten utläggning om just det där i Sputnikälskling som jag tyckte väldigt mycket om så det var därför jag tänkte på det. Så när man inte riktigt vet vad och varför man tänker så är det ju bra att ha någonting sådant att tänka på. Någon liten punkt att återkomma när man lite förvirrat sitter uppe utan någon anledning. Eller hur? Just det. Då är det bara att fortsätta.
Ett dubbeleggat svärd.. och ett boktips!
Jag läste ett inlägg på Peters blogg om studenten och insåg att mina minnen är lite som ett dubbeleggat svärd. Trots att jag verkligen älskar att minnas dem så blir jag samtidigt så oerhört sentimental och vill tillbaka till den tiden. Men när jag tänkt efter så vill jag ju ändå inte tillbaka eftersom jag vet att jag aldrig skulle kunna uppleva det på ett sådant bra sätt igen. Men oavsett vart jag tar vägen eller vad jag tar mig till så vet jag ändå vart jag ska komma utkrälandes ur buskarna och lite lojjt hälsa nästa år, natten till den sjätte juni.
Natten till den sjätte juni, ett mycket viktigt datum.
Även om jag har lätt för att bli sentimental kring det hela så blir jag mer och mer inriktad på det som ska komma. Själva dagen efter vi tog studenten var en orgie i, just det, sentimentalitet. I klassrummet satt alla och förstod inte riktigt att det var slut, när alla skulle skiljas åt fälldes många tårar och vi var några som stannade kvar på skolan ett tag för att säga farväl till skolan. Jag hade någonting särskilt att göra; jag var tvungen att fullfölja det Mofasa-ögonblick jag haft när jag hoppade uppför en vägg man kan ta sig över och precis när jag skulle häva mig upp kom Axel, tog mina händer och sa "Mofasa!". Då ramlade jag ner igen. Jag kunde helt enkelt inte lämna skolan utan att fullfölja det så jag samlade mina krafter och klättrade uppför väggen. Efter det skrev jag och Pauline varsitt meddelande i de skåp som vi haft. I och med allt detta var jag slutligen nöjd med mitt farväl av skolan och det var dags att gå vidare. Ändå känns det inte konkret som att jag har gått vidare riktigt, all denna lediga tid är fortfarande som ett sommarlov där jag fått jobb. Men till hösten ska jag inte till Katedral utan till universitetet istället. Det känns bra.
Estudientens lyckliga dar...
Förresten är jag just nu i färd med att läsa om Kafka på stranden, ännu ett mästerverk av Haruki Murakami. Om man inte läst någonting av honom innan är det en utmärkt bok att börja med. Den handlar om en pojke som sticker hemifrån för att hitta lyckan någon annanstans och även försöker fly från den profetia som förföljer honom. Man får följa honom och även en gammal man vars öde på något vis verkar sammanflätat med pojkens. Ju längre in i boken man kommer desto mer intressant blir det hela. Murakami beskriver även i denna bok på ett fantastiskt sätt betvivlan på vad som är verkligt och inte, vad är dröm och vad är verklighet? Helt enkelt en fantastisk bok som lämnar en i ett omtöcknat men väldigt insiktsfullt sinnestillstånd.
Kafka på stranden med katten herr Otsuka på omslaget.
Natten till den sjätte juni, ett mycket viktigt datum.
Även om jag har lätt för att bli sentimental kring det hela så blir jag mer och mer inriktad på det som ska komma. Själva dagen efter vi tog studenten var en orgie i, just det, sentimentalitet. I klassrummet satt alla och förstod inte riktigt att det var slut, när alla skulle skiljas åt fälldes många tårar och vi var några som stannade kvar på skolan ett tag för att säga farväl till skolan. Jag hade någonting särskilt att göra; jag var tvungen att fullfölja det Mofasa-ögonblick jag haft när jag hoppade uppför en vägg man kan ta sig över och precis när jag skulle häva mig upp kom Axel, tog mina händer och sa "Mofasa!". Då ramlade jag ner igen. Jag kunde helt enkelt inte lämna skolan utan att fullfölja det så jag samlade mina krafter och klättrade uppför väggen. Efter det skrev jag och Pauline varsitt meddelande i de skåp som vi haft. I och med allt detta var jag slutligen nöjd med mitt farväl av skolan och det var dags att gå vidare. Ändå känns det inte konkret som att jag har gått vidare riktigt, all denna lediga tid är fortfarande som ett sommarlov där jag fått jobb. Men till hösten ska jag inte till Katedral utan till universitetet istället. Det känns bra.
Estudientens lyckliga dar...
Förresten är jag just nu i färd med att läsa om Kafka på stranden, ännu ett mästerverk av Haruki Murakami. Om man inte läst någonting av honom innan är det en utmärkt bok att börja med. Den handlar om en pojke som sticker hemifrån för att hitta lyckan någon annanstans och även försöker fly från den profetia som förföljer honom. Man får följa honom och även en gammal man vars öde på något vis verkar sammanflätat med pojkens. Ju längre in i boken man kommer desto mer intressant blir det hela. Murakami beskriver även i denna bok på ett fantastiskt sätt betvivlan på vad som är verkligt och inte, vad är dröm och vad är verklighet? Helt enkelt en fantastisk bok som lämnar en i ett omtöcknat men väldigt insiktsfullt sinnestillstånd.
Kafka på stranden med katten herr Otsuka på omslaget.
