Nu när jag tagit mig ur mina veckolånga tentatistress som reducerat mig i min existens så har jag idag, stolt eller inte, kunnat bekräfta att jag gått med i rankerna av namedroppande, kissnödiga filmvetare. Denna definiton av oss hoppas jag väl på något sätt ska göra mig åtminstone lite mindre pretentiös än resten av oss men vi får se hur det blir med det. Det som inträffade var i alla fall att när jag i vanlig ordning satt och tittade på Simpsons plötsligt insåg att hela avsnittet var en referens till en Hitchock-film, nämligen Rear Window där huvudpersonen med brutet ben bara sitter och tittar ut genom fönstret hela filmen och skapar små teorier. Helt klart ett första steg för mig, jag undrar vad nästa blir?

Bortsett från detta upplysande ögonblick så har jag mest njutit av att hemtentans tyngd ramlat ner från mina axlar och umgåtts lite med min far och mina bröder. Just nu sitter jag och spelar lite planlöst på min gitarr, typ så här fast med en svart gitarr istället:



Nu ska jag hitta någonting annat kul/konstruktivt att göra. G'bye!