Just nu har jag ännu en hemtenta som innebär att det mest blir att sitta hemma och försöka plugga så mycket som möjligt, men innan jag dyker ner helt i avgrunden så ska jag i alla fall lägga upp några bilder från London. Resan var helt underbar, deras pubkultur är förmodligen det bästa som hänt mänskligheten och det var jättekul att träffa Lollo igen.


På el aeropuerto.


Äntligen framme i le London!

Första dagen gick mestadels åt för att hitta vårat hostel där det såg ut ungefär så här:


Funky funky.


Skön utsikt trots att det låg precis vid Piccadilly Circus.

När vi väl hittat det så gick vi och käkade på någon halvsunkig restaurang som gjorde kina/thai-inspirerad mat. Det var i alla fall billigt och mat är mat. Sedan drog vi och träffade Lollo och några av hennes vänner på puben the Sun Inn.


Men inte utan en Strongbow!


Erik!


Malin och Lollo!


Vid slutet av kvällen såg jag denna fantastiska skylten.

Nästa dag var vi på väg till Oxford Street för att shoppa lite så vi tog tunnelbanan dit för att lite senare dra till Hyde Park.


Tunnelbanan.


Så blir det med självutlösare i Hyde Park.


Glad Erik!

På kvällen åkte vi sedan iväg tillsammans med Lollo till en pub i Angel som min bror hade tipsat om: The Bull. Tyvärr vad deras seasonal ales slut men det var ett oerhört mysigt ställe.


The Bull, en härlig pub i området Angel i London.


Fantastisk öl.


Malin hittade ett räcke att matcha.

Nästa dag satte vi oss i en skön park och tog det lugnt innan vi skulle gå och titta på Up! som 3D-bio.






Erik posar med sina 3D-glasögon inne på bion.


Grymt fin biosalong.

Efter bion var det dags att göra lite touristing så vi gick mot London Eye och Big Ben.




Den mest turistiga bilden på resan!

Senare på kvällen efter att vi mött upp Lollo så stack vi hem där hon, hennes au paire-föräldrar och deras barn bor men eftersom de var iväg på semester kunde vi sova där. Deras hus var väldigt hemtrevligt men det blev sjukt kallt på nätterna.


Lollos hus.

Senare på kvällen efter att vi chillat hemma hos Lollo och haft det allmänt bra så stack vi iväg till en klubb som kanske var lite köttmarknad men det var ändå kul att dansa med de andra.


Där uppe fanns soffor att sitta i när man inte pallade dansa mer.


Jag var också där, of course, och såg på denna bilden lite douchig ut.

Dagen efter var vi på en marknad vid Notting Hill som jag glömt namnet på men det var massa folk där och på kvällen innan vi åkte hem så gick vi till en skön pub i East Sheen precis i närheten där Lollo bor.


Människor.


Resan kunde inte avslutas bättre.

Sedan följde en resa mellan klockan två på natten och fyra på dagen kommande dag där vi erbjöds HOT FOOD! av östeuropeiska flygvärdinnor, jag åt några snacks som fick mig att känna mig oerhört äcklig och insikten om att alla tåg mot Växjö var fullbokade när vi var på Göteborgs tågstation. Men till sist kom vi hem och jag sov tretton timmar den kommande natten. Lovely trip! 

För nu drar jag, Erik och Malin till London. Peace!

Efter att ha läst Jimmy Åkessons debattartikel i Aftonbladet så framgår det hur fruktansvärt rädd han är. Han tror bestämt att det främmande kommer att ta över fullständigt och likvidera allt som heter svenskt. Inledningsvis droppar han några fina ord som t.ex. "oikofob" för att försöka skaffa sig förtroende som en intellektuell och inte bara ännu en fördomsfull bondlurk. Han fortsätter att bygga upp sina teser förhållandevis milt och hänvisar till undersökningar hit och dit som man inte vet någonting om som säger att muslimer vill ta över allt. Sedan kommer crescendot där Åkesson beskriver islams påverkan, och jag citerar:

 "...att Sverige skulle ha flest våldtäkter i Europa och att muslimska män skulle vara mycket kraftigt överrepresenterade bland förövarna, att svenska badhus skulle införa separata badtider för män och kvinnor, att svenska kommuner skulle överväga införandet av könssegregerad simundervisning i skolorna, att frysdiskarna i våra livsmedelsbutiker skulle erbjuda ritualslaktat kött samtidigt som svenska förskolor slutar att servera fläskkött..."

Här vräker han ur sig alla sina fördomar, sitt hat och framför allt sin rädsla. Han visar inga källor som stödjer det hela utan bara babblar på. Och det skrämmer mig något fruktansvärt. Hur kan ett parti med en sådan ledare och sådana åsikter som uttrycks få så stort stöd av folket att de nästan når upp till riksdagen? Det är som om människor slutat reflektera kring saker och precis som Åkesson låter sig styras blint av rädsla. Den dag SD segrar drar jag härifrån.


Tja, ölburken Peter trampar på kan väl vara SD då. Nu går vi.

När man känner sig lite sliten efter en inte alltför fantastisk Deluxe-kväll är det i alla fall tur att man har en bror.

Samuel: Elias! Hur många mil skulle du gå för att få vara med någon?
Jag: Inga.
Samuel: Sa du tusen?
Jag: Ingen mil!
Samuel: Tusen ja! I could walk a thousand miles to be with you, dudududududeerp...

Stumfilmer från 20-talet och kaffe fyller mina dagar och det känns inte alls illa egentligen. Jag började häromdagen lite slumpmässigt läsa i en bok som jag hittade i min mors bokhylla, Mödrar och söner av Theodor Kallifatides och det tog inte lång tid innan jag började tycka om den. Det gick upp för mig att jag faktiskt läst inledningen på ett bibliotek för något år sedan men nu bestämde jag mig för att fortsätta längre. Den verkar lite sentimental så där och det är alltid skönt nu när det är höst.

Annars har jag bara kunnat konstatera att löven borde skynda sig med att få lite roligare färger så att jag kan springa ut och ta fruktansvärt poetiska bilder. Nu är de bara i bleka ljusgula nyanser när de faller av träden. Skärpning hösten! Att på ett lite hurtigt manér dricka kaffe utomhus och prata kvarstår som det bästa veckan haft att bjuda på och även om det låter lite underligt så var det nice. Resan till London börjar närma sig, jag förstår det inte riktigt ännu men det känns som att det kommer bli en fantastisk resa. Livet går bra.


Mödrar och söner av Theodor Kallifatides. Fin bok.

I fredags var det då dags för mig, Joar och Peter att träffas ute hos Joar i det lilla samhället Berg för att skapa uppföljaren till vårt förra fantastiska äventyr. För att förbereda mig för kvällen hämtade jag på vägen hem från universitetet upp lite thaimat från Tam Nak, åt upp den och gav mig sedan iväg. Det första som skulle göras var att köpa folköl och det blev tre sorter; Pripps Blå (obviously), Falcon (för att burkarna var blå) och Bryggmästaren (för att det är den bästa). En underbar kväll väntade.


På väg ut i mörkret.

Efter att ha spenderat bussfärden ut till Berg med att fokusera på att inte somna så att jag skulle missa min hållplats och sympatisera med busschauffören som verkade ha ett oerhört trist arbete kom jag till slut fram. Där plockades jag upp av Peter och hans far som körde oss den sista biten till Joars hus. Vi kom fram, pratade lite och gav oss sedan iväg ut för att hitta ett ställe att börja våran kväll på.

När vi promenerat en liten stund satte vi oss bredvid det Joar hävdade var trädet från Carnival. Ackompanjerat av lite spacerock som han spelade och skogens tystnad tog vi varsin Bryggmästare. Det skapades en lite underlig stämning men det gick inte att förbise skogens stillhet. Vi hade trots allt en ficklampa och Peter använde den tillsammans med min kamera för att ta en ganska obehaglig bild.



Vi kom på att några levande ljus skulle höja mysstämningen något enormt så på vägen mot sjön plockade vi upp ett par sådana och några tomtebloss eftersom alla vet att tomtebloss aldrig kan gå fel. På vägen mot sjön träffade vi på en väldigt social katt som följde oss en ganska bra bit och precis när vi träffade på den tyckte att det var en bra idé att hoppa upp på min rygg för att bonda tidigt. Fantastisk katt!


En fin gest av katten.

När vi alla tre tagit oss över den lilla brädan som ledde ut till bryggan utan att falla i sjön tände vi våra ljus, slog oss ner och njöt av stillheten. Så berättade Peter om sina absurda drömmar och vi tände tomtebloss. Katten kom också och tog del av den mysiga stämningen som spred sig. Sen skrattade vi åt saker man kanske inte borde skratta åt och som kanske inte var värda att skratta åt men det kunde inte spela mindre roll just då.




Peter i tomteblossets sken.


Inget gör Joar så glad som tomtebloss.




Katten kom och lade sig tillrätta i Peters knä.


Sedan bjöd vi den på chips.

När det blivit för kallt för att sitta ute på bryggan längre bestämde vi oss för att vandra hem till Joar igen. Där avslutades kvällen med att vi spelade Super Smash Bros om vem som skulle få ta första sippen ur Peters blåa djävul som han köpt i Portugal. Lyckligtvis blev det Peter som fick göra det och han konstaterade direkt att den gav honom en väldig halsbränna. Vi fortsatte tills den lilla flaskan var slut och alla tre fått sin beskärda del av det blå. Sedan bara satt vi och pratade med TVn surrandes i bakgrunden bara för att ingen riktigt orkade stänga av den. Våra barndomar flätades samman när vi pratade om spel som GTA och Diablo II och att vi förmodligen är den sista generationen som fått leka med dem tennsoldater. Allt möjligt diskuterades och när vi bestämde oss för att sova var det snarare morgon än natt. Det kändes tungt att gå upp klockan åtta för att ta bussen hem men jag gjorde det ändå. Helt klart värt det, en underbar kväll!


Doesn't get more fabulous than that!

Resten av helgen spenderade jag ganska planlöst och lugnt och idag tittade jag på Wolverine och Coraline. Wolverine var överlag ganska dassig men lite underhållande på sina ställen. Fortfarande trodde jag att den skulle vara lite snyggare än den var med tanke på att det är Marvel som ligger bakom den. Men ändå kul att se den om man gillar comics. Coraline kändes som en pastischering av någon av Tim Burton's filmer och jag kunde inte låta bli att jämföra den med dem. I den jämförelsen blev filmen oundvikligen ganska blek men den var okej. Imorgon ska jag på ännu en föreläsning, det ser jag fram emot! G'bye.

Idag tittade jag för första gången med seriösa avsikter på en stumfilm. Filmen vi såg heter Körkarlen som tillkom så tidigt som 1921 och det var intressant att någonting så gammalt ändå kan vara mycket mer stilistiskt säkert än väldigt många av de nyproducerade filmer som finns idag. Det var mycket lättare att ta stumfilm som format på allvar än jag tänkte mig och jag tyckte om den trots att det fanns några saker jag inte kunde låta bli att irriteras av. Efter filmen följde en diskussion ute vid cafeterian om den som ingen riktigt orkade ta del av och jag och Peter konstaterade att mannen som springer in i väggar är jävligt dryg.


Körkarlen av Victor Sjöström.

Efter att ha blivit en aning tveksam till skolarbete nu när tentan äntligen är över kändes det lite kämpigt att med vetskapen att jag kommer vara åtminstone fem minuter försenad cykla så snabbt jag någonsin kan fram till universitetet. Jag hade som hastigast sprungit iväg från en riktigt grym lunch på John Bauer's restaurang där jag åt med mina bröder och min mor. När jag då smått svettig och flåsandes kom fram till salen och gick in och satte mig kändes det dock mycket bättre. Läraren framför mig var väldigt glad, verkade trevlig och pratade med en lustig dialekt (en svag tysk brytning med skånsk dialekt och emellanåt stockholmska R). Det märktes verkligen att hon var oerhört intresserad av film och jag tror att det kommer bli en grymt intressant ny delkurs. En mycket trevlig sak var att vi en bit in i föreläsningen gick bort till Café Tufvan allihop och tog en liten fikarast. Sedan fortsatte föreläsningen som handlade om många väldigt intressanta saker men främst så introducerades den nya delkursen.

Dessutom har jag ju Det fantastiska äventyret: The sequel på fredag och London om två veckor att se fram emot. Så just nu är livet bra och jag kände mig väldigt inspirerad när jag lämnade universitetet och fikade med Peter, Tobias och Pär. Fantastisk dag!


Fantastiska äventyret numero uno.

Gick upp för tidigt idag eftersom jag precis upptäckte att jag med mitt nya schema inte börjar förräns kvart över ett. Känns onödigt att gå och lägga mig igen nu när jag en gång gått upp. Dessutom upptäckte jag att mitt nuvarande schema krockar med mina gitarrlektioner så det känns ju lite jobbigt.

Nåväl, jag kan ju i alla fall glädja mig själv med att jag igår gjorde en god gärning för samhället; jag gav blod. Det är tredje gången jag gör det nu och det känns alltid lika bra att göra det. Dessutom får man femtio kronor så att man har råd att gå och köpa en fika efteråt, det ni! Kan ju också passa på att propsa lite för geblod.nu där man om man känner för det kan registrera sig som blodgivare. Om man inte tycker det är obehagligt att bli stucken av nålar, har en annan blodgrupp än AB och har tid tre-fyra gånger om året så är det bara fritt fram. Nu får det vara nog med mina moraliskt godtagbara uppmaningar för den här gången, ciao!

Nu när jag tagit mig ur mina veckolånga tentatistress som reducerat mig i min existens så har jag idag, stolt eller inte, kunnat bekräfta att jag gått med i rankerna av namedroppande, kissnödiga filmvetare. Denna definiton av oss hoppas jag väl på något sätt ska göra mig åtminstone lite mindre pretentiös än resten av oss men vi får se hur det blir med det. Det som inträffade var i alla fall att när jag i vanlig ordning satt och tittade på Simpsons plötsligt insåg att hela avsnittet var en referens till en Hitchock-film, nämligen Rear Window där huvudpersonen med brutet ben bara sitter och tittar ut genom fönstret hela filmen och skapar små teorier. Helt klart ett första steg för mig, jag undrar vad nästa blir?

Bortsett från detta upplysande ögonblick så har jag mest njutit av att hemtentans tyngd ramlat ner från mina axlar och umgåtts lite med min far och mina bröder. Just nu sitter jag och spelar lite planlöst på min gitarr, typ så här fast med en svart gitarr istället:



Nu ska jag hitta någonting annat kul/konstruktivt att göra. G'bye!

Skickade precis in hemtentan som jag skrivit på. Nu kan livet återgå till att vara skönt igen. Fantastiskt skönt! Dock finns det alltid risken att bli sågad vid fotknölarna eftersom det är den första tentan och allting. Får se hur det går men nu har jag i alla fall skickat in den. Lättnad.