Stumfilmer från 20-talet och kaffe fyller mina dagar och det känns inte alls illa egentligen. Jag började häromdagen lite slumpmässigt läsa i en bok som jag hittade i min mors bokhylla, Mödrar och söner av Theodor Kallifatides och det tog inte lång tid innan jag började tycka om den. Det gick upp för mig att jag faktiskt läst inledningen på ett bibliotek för något år sedan men nu bestämde jag mig för att fortsätta längre. Den verkar lite sentimental så där och det är alltid skönt nu när det är höst.

Annars har jag bara kunnat konstatera att löven borde skynda sig med att få lite roligare färger så att jag kan springa ut och ta fruktansvärt poetiska bilder. Nu är de bara i bleka ljusgula nyanser när de faller av träden. Skärpning hösten! Att på ett lite hurtigt manér dricka kaffe utomhus och prata kvarstår som det bästa veckan haft att bjuda på och även om det låter lite underligt så var det nice. Resan till London börjar närma sig, jag förstår det inte riktigt ännu men det känns som att det kommer bli en fantastisk resa. Livet går bra.


Mödrar och söner av Theodor Kallifatides. Fin bok.