När Deluxe blev Deluxe igen

Jag hade egentligen inte planerat att gå ut överhuvudtaget när jag lite skönt seg låg i soffan och kollade när Gordon Ramsay hjälpte en förfallen krog på fötter igen i Kitchen Nightmares. Med andra ord kände jag att jag skulle vara ganska nöjd om jag spenderade resten av kvällen på ett liknande sätt. Men ödet(d.v.s. Aude) ville annorlunda och hon ringde mig och lyckades övertala mig till att gå till Deluxe med henne och Joar.

Mina båda vänner svängde förbi mitt hus och första stoppet på vägen var Coop nära eftersom jag inte tänkte dricka särskilt hårt och inte ville slösa mina festivalöl som inhandlats tidigare under dagen. Väldigt nöjd spatserade jag sedan ut ur affären och talade om för Aude och Joar att jag fått mina folköl fantastiskt billigt, bara tjugotvå kronor för fyra stycken! Naiviteten var stor. Hur som helst fortsatte vi efter inköpet till en gräsplätt där vi slog oss ner för att starta vårt lilla party. När jag då öppnade min första öl gick det upp för mig att det var 2,8:or som jag råkat köpa. Aude skrattade skadeglatt och Joar sa att jag kunde få ta någon av hans fina Heineken-öl. Helt plötsligt var det kristallklart varför mina öl varit så billiga. Men goda var de i alla fall.


Joar och Aude i gräset.


Strike a pose.

Efter en liten stund gav Aude sig av för att möta upp en annan vän medan jag och Joar uppsökte en bänk en bit från gräset där vi hoppades kunna undfly de flesta myggorna. Tillsammans satt vi där, drack våran öl och pratade när jag plötsligt kom att tänka på en viss Tortuga som fortfarande måste vara verksam eftersom taggen SAR var målad på soptunnan bredvid bänken. Det gjorde mig lite glad.


Joar med sin öl.

Så småningom drog vi oss ner till Deluxe där vi återfann Aude med hennes vän samt en annan tjej som berättade en rad anekdoter från hennes arbete på ett rättspsyk för mig. Både Joar och Aude uttryckte efteråt sin skepcism över ämnet men när hon väl pratade om det var det svårt att locka in henne på andra samtalsämnen. En viss morbiditet var närvarande men det var ju åtminstone ett ovanligt ämne och så tipsade hon om var jag kunde tänkas få ett extraknäck i höst.


Innefolket på Deluxe.

Stämningen var till en början något för avslappnad och vi tyckte att det var för lite människor ute. Så vi satt och pratade lite, sedan gick jag och Joar ut på verandan en sväng och hälsade på ett par människor och funderade på vad man skulle ta sig till för att liva upp det hela. När vi åter kom in så var dansgolvet fullt av människor, musiken var bättre och stämningen var på topp. Då tog vi tillfället i akt och dansade dojjorna av oss. Om dansgolvet tömdes en aning så fyllde vi ut det med våra fantastiska, smått okontrollerade och rysligt innovativa moves. Vi blev på precis rätt humör för att dansa och det kändes som Deluxe igen, precis som när man var nere i källaren och rockade det trånga men samtidigt underabara dansgolvet. Danshysterin kom till ett abrupt slut när kvällens DJ fick för sig att det var rätt att spela låten Svennebanan. Detta kunde varit en besvikelse men vi kom senare fram till att just detta låtväl resulterat i en välbehövd liten paus där vi gick ut på verandan för att hämta luft.


En bild jag sa att jag inte skulle lägga ut eftersom vi ser så hjälplöst fula ut,
men i efterhand inser jag att den måste med.

När vi ännu en gång äntrade dansgolvet var musiken betydligt bättre och vi kom in i ännu en period av fullständigt hämningslöst dansande. Det var fantastiskt kul! Så när vi blivit för varma och svettiga för att stå ut längre och gick ut i luften igen för att svalka oss konstaterade vi att vi var så nöjda man kunde bli med det hela och att det skulle vara trevligt att leta reda på någonting att äta. Så vi letade fram Aude, sa hej då och traskade mot McDonalds som var stängt. När vi gick vidare på vår jakt efter mat och kom fram till Oxgrillen skådade vi alla människorna runt omkring så drabbades vi samtidigt av ett styng i bröstet. Det var en sådan tragik i det hela, så vi bestämde oss för att skippa nattmaten och just då kom Joars skjuts och hämtade honom så vi skildes åt och jag begav mig ensam hem i natten.


Växjös tomma gator.

På vägen hem passerade jag BG:s där ett gäng danskar av någon anledning valt att samlas utanför och bröla lite. Det såg ganska komiskt ut. Sen gick jag förbi en plats där de höll på att bygga upp något slags cirkustält och tänkte direkt på Peter. För att toppa min kväll började det slutligen att regna lite smått. Jag vet inte varför men jag tycker väldigt mycket om att gå hem genom natten när det regnar lite, det är fridfullt på något sätt.


Till Peter som ständigt längtar efter att nån gång få gå på cirkus...

Imorgon åker jag iväg till den fabulösa Emmabodafestivalen och återvänder inte hem förrän på söndag, så alla som råkar vara lyckliga nog att läsa det här ska vara medvetna om att nästa inlägg kommer tidigast på söndag, om nu inte Olivia får för sig att gästblogga. Nu är det i alla fall dags att sova för min del, för imorgon väntar stora äventyr!

G'night!

Elias

Snart så...

Idag är första dagen på länge som jag faktiskt steg upp före klockan tio. Egentligen är det ett bortslösat försök att få någon ordning på dygnsrytmen nu eftersom jag åker till Emmabodafestivalen imorgon men efter det kan jag ju göra ett nytt försök. Jag är riktigt taggad inför Emmaboda som jag tror kommer bli en fantastiskt trevlig festival. Det är helt enkelt upplagt för succé; massor av bra band kommer dit, väldigt många goda vänner ska dit och det kommer vara en väldigt mysig stämning. Så denna dagen kommer mest spenderas med att längta tills imorgon. Jag ska bara jobba två timmar idag och annars ska jag bara packa lite och köpa öl. En ganska planlös dag alltså.

Jag fortsätter läsa i Kafka på stranden som jag tycker så mycket om och som jag vill läsa ut så fort som möjligt igen så att jag kan låna ut den till min bror sen. Men nu ska jag äta frukost.

En dag fylld av musik

Det var en skön dag idag, jag jobbade som vanligt och kunderna kom och gick. Vi lyssnade genom en massa olika skivor som vi inte visste vad det var. Det allra mesta var väldigt ny musik som vi precis fått in och sorgligt nog kändes det som att man hört det mesta förut. Eller så var det helt enkelt bara dåligt, eller tråkigt. Men ett undantag fanns; en skiva av bandet It hugs back som faktiskt var riktigt skön att lyssna på. Jag tror att jag ska köpa skivan imorgon. Efter att vi lyssnat på dem så spelade jag lite Magnetic Fields som gör väldigt bra musik. Detta gjorde arbetet väldigt skönt att vistas på.


Den skiva av It hugs back som jag idag lyssnade på.

Hemma gjorde jag några varma mackor som var väldigt goda. Sen har jag sökt studiebidrag till hösten av csn också så numera är det definitivt att jag ska plugga filmvetenskap till hösten. Nu fortsätter jag dagen med lite musik av det nyupptäckta bandet. Det känns som om musiken på något sätt gör det lätt att tänka, så det är nog bäst att jag fortsätter att lyssna lite mer. Hittills har jag inte tröttnat.

Gamla bilder

Jag sprang iväg till min far en runda för att låna hans scanner till att scanna in några gamla bilder som jag hittade i ett skåp i mitt rum. Far poppade popcorn och vi drack varsin öl. Det var mycket trevligt och vi lyckades scanna in bilderna också. Efter det så visade far mig bilder på när han var ute på sin resa med sin motorcykel och var i Tyskland, Österrike och Tjeckien. När jag såg bilderna från Prag så tänkte jag självklart tillbaka på resan som vi gjorde dit och till ett par andra ställen med kulturklassen. Ah, good times!


Popcorn är gott och sen blir far så nöjd som bara han kan bli när det är bildvisning på gång.

Här följer de gamla bilder som jag hittade i mitt skåp som jag tagit med en analog kamera och som det av ren slump föddes allehanda ljusa varelser på. En ganska roande sak var att en människa på fotokursen som jag gick på med extremt bred småländska tolkade dem som "ett gäng killar som en kväll fått i sig nåt de inte borde".













Det känns ändå viktigt att gå ut och betrakta det mest vanliga för att så småningom inse att det kan leda till någonting fullständigt oväntat. Att bara börja med det allra enklaste kan vara ett väldigt bra sätt att lösa problem och när man minst anar det så hoppar några ljusa kaniner förbi i himlen. Då vet man ju åtminstone att allting förändras, och förändring är av godo, right?

Nu är det sovdags.


Frälsningen är nära

Efter en relativt bekymmersfri dag på jobbet som förflutit ganska snabbt sitter jag nu här, lyssnar på Nick Drake(http://open.spotify.com/album/6hbpxDihBVM33Wk3eVd2qt) och längtar tills Emmabodafestivalen sätter igång. Jag har precis pratat med Erik och det verkar som att vi ska åka dit tidigt på torsdagen. Dessutom testade jag mitt gamla tält som hittades långt in i källaren och det verkar som att det fungerar och ska nog hålla nu när jag gjort vissa reparationer med silvertejp.


Så fint så.

Nu ska jag hem till min far och fika lite och scanna in några gamla bilder. Ciao.


Baka baka liten kaka...

Idag bestämde jag mig för att baka en kladdkaka. Den blev fantastiskt god, men lite för kladdig. Nästa gång ska jag göra den perfekt!



Om någon skulle vilja göra en sån här fantastiskt god kaka så behöver man det här:

100 g smör eller margarin
100 g mintchokladkakor t.ex. After Eight
2 ägg
2 dl strösocker
2,5 dl vetemjöl
2,5 msk kakao
1,5 tsk bakpulver

Glasyr
150 g mintchokladkakor t.ex. After Eight

Gör så här:

Smörj och bröa en form med löstagbar kant, ca 21 cm i diameter. Smält smöret i en kastrull på svag värme. Dra kastrullen från värmen och bryt ner mintchokladkakorna. Låt smälta och rör till en jämn smet. Vispa ägg och socker pösigt och tillsätt sedan chokladblandningen. Rör om noga. Blanda mjöl, kakao och bakpulver och rör ner blandingen i smeten. Häll smeten i formen och grädda 18 minuter i 175°C.
    Ta ut kakan ur ugnen och täck toppen med mintkakor. Grädda ytterligare 5 miunter för att kakorna ska smälta och bred sedan ut dem så att de täcker hela toppen. Låt stelna och ta sdan försiktigt bort formens kant. Förvara svalt.

¡Fantástico!

Igår bjöd jag till grillkväll och bjöd några vänner på mat. Det var ett väldigt bra tillfälle att visa mina barbecue master-färdigheter så jag bjöd på grillspett med ananas och marinerad kyckling på. Till det åt vi klyftpotatis, en fräsch sallad och tzatziki. När vi ätit klart gick vi in och det föreslogs att vi skulle spela det kära gamla Bondespelet, och så blev det också. Så där satt vi, åt melon, spelade och hade det gött.


"Hohoho!"


Pauline säger något som chockar Aude!


Självklart var även jag där.


Peter också.


Hopp. Hopp.


Kvällen fortsatte med en fantastisk runda Bondespelet. Dock blev jag smått förkrossad när all min potatis dog.
Inte helt oväntat så var det Felicias fel att det hände. Rorgh!

När kvällen var slut och alla sprungit hem så kunde jag konstatera att Oldsbergismen är den enda konstform som rimligen kommer att finnas i framtiden. Och att det är fantastiskt med grillkvällar.

Grillning & utgång

När jag kom hem efter jobbet och mest av allt ville äta någonting så möttes jag av det bästa möjliga scenariot; min mor hade grillat och min äldsta bror kom hem till oss för att äta. Så småningom kom även min andra bror hem efter att ha fått sluta jobba lite tidigare och åt även han. Stämningen var alltså på topp och trots att det regnade lite satt vi utomhus och härdade ut. Det hela var fantastiskt trevligt.


Simon berättar någonting spännande.


Glad Samuel.

Ett underbart inslag var när jag gav min bror Simon skivan med en film med titeln "Rob Schneider is..." på och han knäckte sig av skratt, vilket även Samuel gjorde när han senare fick se det. Jag hittade den längst in instuvad i förrådet i skivaffären och tänkte att jag var tvungen att ge bort den. Anledningen är att detta också är en sak som South Park gjort narr av, att den grymt dåliga skådespelaren Rob Schneider gör massa filmer som i princip är likadana och lika kassa. Båda mina bröder har sett när South Park gör narr av honom på deras sedvanliga, väldigt träffsäkra sätt och kopplade direkt filmen till det avsnitt där Rob Schneider förlöjligas. Att titeln är just Rob Schneider is the hot chick säger en hel del i sig.


Varför gör han det?

Kvällen fortsatte med att jag mötte upp Aude i linnéparken och vi satt där och drack ett par öl innan Felicia kom och vi gemensamt drog till Deluxe. Där träffade jag massa människor, bland annat två kusiner, en bror och Christina som sticker iväg till Frankrike på söndag. En sak som kändes väldigt härlig var att förutom att träffa de som man mestadels gör på stället även se en del oväntade människor där som man sällan träffar. Det var väldigt kul att prata med dem och vid kvällen slut var jag glad. Fin kväll, gott liv!


Mycket trött, lite besatt

Så här vid slutet av dagen så känns mitt huvud lite som om man mixat innehållet och sen skakat runt det ordentligt. Massiv trötthet och lite yrsel ryms innanför min skalles väggar. Trots detta är jag fortfarande väldigt nöjd med dagens eskapader. All trötthet till trots så kommer jag förmodligen ändå inte gå och lägga mig förrän om någon timme.

Jag kom hem från födelsedagsbjudningen hos min kusin som idag fyllde 18 år för inte alls länge sedan och det var väldigt trevligt att träffa alla kusinerna igen. De är bosatta i Tyskland så det är ganska sällan som tillfället ges. Dock har de ett hus här i Sverige också och det var där vi var och firade min kusin Max. Han har varit och rest i Argentina och hade en massa att berätta om alla hans äventyr i det landet. Annars var det bara trevligt att umgås i allmänhet, det grillades korv, dracks öl och pratades. Alla verkade förhållandevis glada och även jag vaknade till efter min trötthet som följt efter jobbet och kände mig väldigt tillfreds.Det är trevligt med kusiner helt enkelt.

När jag tidigare idag läste vidare i min älskade bok Kafka på stranden som jag så ofta nämner har jag bestämt mig för att försöka läsa japansk litteratur som det refereras till i boken för att på så vis kunna fördjupa mig ännu mer i den kultur som jag hoppas kunna ta del av nästa år. Dessutom spelar det faktum att det är Murakami som jag är smått besatt av som skrivit denna bok där huvudpesonen refererar till vissa böcker. Natsume Soseki är en författare som nämns och jag hoppas kunna läsa något av denne författare. I och med detta så inriktar jag mig ännu mer på att ta mig till Japan till våren och göra någonting där, det skulle verkligen vara fantastiskt. Nu ska jag läsa lite mer i boken och sedan sova.

Idag fick jag rosévin och vingummin av min kära far som återvänt hem.


Yay!

God natt!

Elias

Riktigt grym dag

Till att börja med gick jag och tog en före-jobbet-fika med Aude och snackade med henne om vattnet som runnit under broarna, den gamla klassen och ganska otippat; World of Warcraft. Aude är för närvarande fast i detta spel och spenderar mycket annars sysslolös fritid på det. Nu vill hon självklart dra ner mig i träsket också. Det jobbiga är att jag är extremt svag för spel av den typen som man kan fördriva tiden med och har oerhört lätt att bli beroende av dem. Men, som en gammal WoW-avhoppare bestämde jag mig trots att det kändes lockande att inte skaffa ett nytt konto och slösa mina pengar på det sättet. Däremot kan jag skapa trial konton som är gratis men bara håller i tio dagar med begränsade funktioner. På så vis kan jag slösa bort tid, men inte pengar! Wonderful. Jävlar Aude som övertygar mig till sånt.


En sjukt nöjd Aude med sin mjölkchoklad och en sjukt nöjd Elias med sitt kaffe.

Sen fortsatte dagen på ett fantastiskt sätt; när jag kom till skivaffären så spelade vi The White Album av Beatles och hade det allmänt fint. Jag fixade med lite saker och när det inte fanns någonting kvar att göra så satt vi bara och lyssnade på The Magnetic Fields, ett band som jag inte hört förut men som spelade väldigt trevlig musik. Sen kom det lite kunder jag fick ta hand om och slutligen tittade vi på South Park på tv:n. En fin dag. Snart ska jag iväg på en födelsedagsbjudning.

Onsdagströtthet

Idag har jag varit lite småtrött hela dagen, trots att den började väldigt trevligt med att jag åt jättegoda zucchiniplättar med haloumiost.  Efter denna härliga måltid var det som vanligt dags att cykla iväg till jobbet. Väl framme fanns det lite småsysslor att sköta och så småningom kom Gustav på besök och pratade lite. En helt okej arbetsdag.

När jag kom hem var jag väldigt trött och låg och halvsov en stund på soffan. Sen läste jag lite i Kafka på stranden och åt flingor. Det blev ingenting av planerna att dricka folköl och chilla eftersom Erik var för lam men jag får vara nöjd ändå! Jag peppar inför Emmabodafestivalen som ska bli grymt kul att åka på. På onsdag kommer jag åka dit och hoppas på att i princip alla i hela världen åkt dit. Förutom de som luktar korv, är trista eller otrevliga. Men det kommer säkerligen bli sjukt trevligt.


Fult screenshot av Emmabodafestivalens hemsida, åk dit!

Bäst idag: Audes mystiska blogg omgiven av hemlighetsmakeri.

While my guitar gently weeps

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag gör uppe, jag har knappast någonting att göra och jag har ingen direkt lust att läsa. Det enda som håller mig uppe är min gitarr men den la jag också ifrån mig nu. Tänka tänka. Men trots att jag funderar kommer jag inte fram till särskilt mycket, eller om jag gör det så lägger jag helt enkelt inte märke till det. Man kan säga att det jag någorlunda kommit fram till är följande:

- Jag gillar inte riktigt människor som genuint luktar svagt av korv.
- Nakata är den bästa litterära gestalten någonsin.
- Grillat är gott.
- Detta inlägg ger vissa mer än andra.


Här är Totoro, för att såna glädjespridare som han behövs.

Om man nu ska sammanfatta allt så är det ju svårt. Men jag kom att tänka på någonting fantastiskt simpelt som faktiskt ger en ärlig bild av det hela. Det påstår väldigt lite och något mycket grundläggande mendet är ändå bra.

"När en människa blir skjuten, flyter blodet."

Det fanns en liten utläggning om just det där i Sputnikälskling som jag tyckte väldigt mycket om så det var därför jag tänkte på det. Så när man inte riktigt vet vad och varför man tänker så är det ju bra att ha någonting sådant att tänka på. Någon liten punkt att återkomma när man lite förvirrat sitter uppe utan någon anledning. Eller hur? Just det. Då är det bara att fortsätta.

Så att..

Idag sov jag länge och gick och vattnade min fars blommor. Sedan var det dags att arbeta och då kom Aude och Tobias på besök i affären. Aude tyckte Tobias borde leta efter någonting av Per Gessle men han köpte två skivor av Nick Cave & The Bad Seeds istället. Bra val, men nu har jag bara en skiva med dem kvar att spela i affären. Resten av arbetsdagen gick ganska fort och de två sista timmarna satt jag och tittade på X-Men 2 på tv:n vi monterat upp.

Jag blir bara mer och mer inriktad på att till våren åka till Japan istället för någonting annat och det känns som en skön sak att göra. Men det blir nästa år. Just nu börjar planerna kring Emmabodafestivalen formas och jag hoppas att så många trevliga människor som möjligt åker dit.

Sen så räckte My ut tungan mot mig, idag igen.


Ett dubbeleggat svärd.. och ett boktips!

Jag läste ett inlägg på Peters blogg om studenten och insåg att mina minnen är lite som ett dubbeleggat svärd. Trots att jag verkligen älskar att minnas dem så blir jag samtidigt så oerhört sentimental och vill tillbaka till den tiden. Men när jag tänkt efter så vill jag ju ändå inte tillbaka eftersom jag vet att jag aldrig skulle kunna uppleva det på ett sådant bra sätt igen. Men oavsett vart jag tar vägen eller vad jag tar mig till så vet jag ändå vart jag ska komma utkrälandes ur buskarna och lite lojjt hälsa nästa år, natten till den sjätte juni.


Natten till den sjätte juni, ett mycket viktigt datum.

Även om jag har lätt för att bli sentimental kring det hela så blir jag mer och mer inriktad på det som ska komma. Själva dagen efter vi tog studenten var en orgie i, just det, sentimentalitet. I klassrummet satt alla och förstod inte riktigt att det var slut, när alla skulle skiljas åt fälldes många tårar och vi var några som stannade kvar på skolan ett tag för att säga farväl till skolan. Jag hade någonting särskilt att göra; jag var tvungen att fullfölja det Mofasa-ögonblick jag haft när jag hoppade uppför en vägg man kan ta sig över och precis när jag skulle häva mig upp kom Axel, tog mina händer och sa "Mofasa!". Då ramlade jag ner igen. Jag kunde helt enkelt inte lämna skolan utan att fullfölja det så jag samlade mina krafter och klättrade uppför väggen. Efter det skrev jag och Pauline varsitt meddelande i de skåp som vi haft. I och med allt detta var jag slutligen nöjd med mitt farväl av skolan och det var dags att gå vidare. Ändå känns det inte konkret som att jag har gått vidare riktigt, all denna lediga tid är fortfarande som ett sommarlov där jag fått jobb. Men till hösten ska jag inte till Katedral utan till universitetet istället. Det känns bra.


Estudientens lyckliga dar...

Förresten är jag just nu i färd med att läsa om Kafka på stranden, ännu ett mästerverk av Haruki Murakami. Om man inte läst någonting av honom innan är det en utmärkt bok att börja med. Den handlar om en pojke som sticker hemifrån för att hitta lyckan någon annanstans och även försöker fly från den profetia som förföljer honom. Man får följa honom och även en gammal man vars öde på något vis verkar sammanflätat med pojkens. Ju längre in i boken man kommer desto mer intressant blir det hela. Murakami beskriver även i denna bok på ett fantastiskt sätt betvivlan på vad som är verkligt och inte, vad är dröm och vad är verklighet? Helt enkelt en fantastisk bok som lämnar en i ett omtöcknat men väldigt insiktsfullt sinnestillstånd.


Kafka på stranden med katten herr Otsuka på omslaget.

Vinbärssnäcka, gitarrjam & en elak skylt

När jag steg upp på morgonen och åt frukost så sa min mor att hon sett en vinbärssnäcka ute i trädgården. Jag blev nyfiken och frågade vart hon sett den så då gick hon ut och visade mig och där i gräset låg den fortfarande och sölade sig fram. Självklart fotade jag det fina djuret! Ända sedan jag var liten har jag altid tyckt särskilt mycket om dessa djur, det är helt enkelt nåt speciellt med dem.


Ute på promenad i det våta gräset.

Idag har jag också läst ut boken Sputnikälskling av Haruki Murakami och ännu en gång fick jag den där speciella känslan som jag bara kan känna efter att ha läst en av hans böcker. Om ni missat denna mästare så måste ni helt enkelt läsa något av honom. Varje gång jag läst ut en bok av honom är det som om jag kommit till någon undermedveten insikt. Jag både älskar och hatar det på samma gång eftersom väldigt många andra böcker framstår som bleka i jämförelse.

Under aftonen åkte jag ut till Olivia där hon, jag och Felicia satt och drack lite te, spelade gitarr och mest bara hade trevligt. Vi satt och spelade lite slumpmässiga saker var och en så det blev väl inte särskilt mycket i låtväg men kul var det i alla fall. Olivia och jag spelade dock en ganska grym bluesgrej när jag kompade på gitarren och hon rockade på pianot. Det finns utan tvekan stor potential i vår lilla grupp. Särskilt personlighetsmässigt. Och i och med detta konstaterar jag att kollage är det nya svarta på min blogg.


Jam jam jam.

När sedan sista bussen från Gemla till Växjö gick så hoppade jag på den och reflekterade lite kort över hur låg stämning det är på bussar i allmänhet. Sedan upptäckte jag en skylt längst fram i bussen och tyckte synd om busschauffören som jag tyckte redan hade ett bedrägligt jobb innan skyltens existens. Tur att jag inte åker buss så ofta. Den här bilden är till alla er stackars ensamma busschaufförer som inte ens får prata på jobbet längre. Frid!

Elias


"Samtal med föraren förbjudet under färd"


Blåbärsplockning och grillning


Dagens fabulösa outfit.

Självklart vet alla vad denna outfit innebär; blåbärsplockning i skogen med mor! Så då har vi alltså gummistövlar(lånade från bror), mjukisbyxor(?), jacka(Intersport), t-shirt - Nothing rhymes with orange(threadless.com) och blåblärsplockarburk(ICA). Allting upplagt för en lyckad blåbärsplockning, så iväg for vi, hundarna, jag och mor.


Plocka plocka blåbär...


Skönt lugn i skogen.


Vi träffade på en soft groda.

När vi var nöjda med blåbärsplockningen och drog oss hemåt var det dags för grillning och jag tog rollen som grillmästare. Det hela blev väldigt lyckat och alla var nöjda med maten. Vi åt grillad fläskkarré med pommes frites, en fräsch sallad och underbar tzatziki som min mor gjort. Till efterrätt blev det glass, blåbär(självklart) och en riktig grym kolasås som min bror slängde ihop. Med andra ord en fantastisk måltid!


Mysigt och gott, upplagt för att skapa nöjdhet helt enkelt.

Så resten av kvällen ska jag förmodligen roa mig med att läsa i Sputnikälskling som jag verkligen tycker om. Dock står jag inför dilemmat att jag inte vill ta slut på en sådan bra bok för snabbt, men jag får helt enkelt läsa om den när den tar slut. Ciao!

Elias

Drömmar om Japan

Det var en smått lustig natt som ledde fram till denna dagen då jag hade två smålustiga drömmar som jag idag kommer ihåg. Första drömmen var helt slumpmässig, det var midsommar och av någon anledning så tyckte min farfar att det var ett utmärkt tillfälle att bara så där ge bort tiotusen kronor till mig. Jag blev fullständigt mållös och överlycklig i drömmen och tänkte att det förmodligen var på det viset det skulle kännas om jag vann lika mycket på en trisslott. På grund av den reflektionen jag hade i drömmen har jag bestämt mig för att idag gå och köpa en trisslott.

Den andra drömmen handlade om något helt annat, jag satt på ett flygplan och närmade mig precis Tokyo. Detta gjorde mig också väldigt exalterad och jag ropade till min medpassagerare "Jaa! Här är det fan, Tokyo!". Jag antar att båda drömmarna har anknytning till min vilja att spara pengar och sedan sticka iväg och resa. Japan är väldigt fascinerande och det vore fantastiskt att hälsa på Kanako som var utbytesstudent i min gymnasieklass. Hon bor i Naha, Okinawa och dit vill jag åka någon gång under nästa år. Först ska jag bara tjäna ihop pengarna till det också.

Till sist kom jag ännu en gång att tänka på hur mycket äldre det känns som att vi blivit och hur ovan jag fortfarande är med den känslan. Igår på vägen hem i bilen så satt vi och snackade om att hitta på någonting snart igen och genast kom frågan om datum upp och almanackorna i mobilen slängdes genast fram. Jag började skratta lite eftersom det aldrig för mig varit så påtagligt innan som när vi i omgångar började säga "Nää, då jobbar jag" eller "då har inte jag fått lön ännu" och "då är inte jag hemma". Nu är man då alltså tvungen att ta ansvar och grejer, och planera! Trots att tiden då man bara drog runt på stan utan mål verkligen inte är långt borta så känns den just nu väldigt avlägsen.

Just nu är jag fortfarande helt trollbunden av min dröm eftersom det är en mental dröm jag har att åka till Japan och när jag nu upplevt den genom "konkret" drömmande också blir jag ännu mer sugen på att åka. I want you, Japan.


Staden Naha, där Kanako är bosatt och en av dess idylliska stränder.

Mys hemma hos Pär

Idag drog jag efter jobbet hem till Pär och träffade honom, Daniel, Peter och Tobias. Vi satte oss och åt jordgubbar och melon och såg tillbaka på de dagar vi lämnat bakom oss. Det var någon vecka sen jag träffade dem sist så det var väldigt trevligt att bara umgås. När vi kände oss nöjda med frukten gick vi ner till sjön och rodde ut med den lille roddbåten som finns där och sedan badade vi. Peter betedde sig som en riktig gubbe och gick oerhört långsamt i från stegen medan Daniel trodde att det fanns ett monster i det främmande vattnet. Men väldigt skönt var det hur som helst. Så när vi sedan simmade in till land igen var alla nöjda och taggade för lite sällskapsspel. Vi spelade Alias, ett spel där man ska förklara ett ord utan att använda just det ordet och tyvärr segrade Daniel, Peter och Pär över mig och Tobias. Men vi kämpade tappert in i sista stund!


Diverse konstigheter inträffade hos Pär men trevligt var det!


Time to say good bye...

Efter en skön kväll var det alltså dags att ta sig hem och sova och det är vad jag tänker göra nu. G'night!

Elias


Förmiddagsfika, arbete & Harry Potter

Den här dagen välkomnade jag med en trevlig liten förmiddagsfika tillsammans med Aude, även känd som Lava-Aude, som tillgodosåg mitt dagliga behov av lava(en form av elakhet). Vi satt och diskuterade diverse saker, bland annat incidenten när en numera händig man gick in i en stolpe. Det var väldigt roligt. Livet var mycket gott, colan jag drack smakade finemang och pratstunden med Aude var en utmärkt uppladdning inför jobbet. Väl på jobbet sålde jag i sedvanlig ordning några skivor, fixade lite här och där och pratade med Mikaela(min jobbarkompis). Arbetsdagen flöt på utan bekymmer.

Senare på kvällen efter att ha avnjutit en jättegod pastasallad så var det då dags att glida ner mot filmstaden och titta på Harry Potter and the Half-blood Prince tillsammans med Samuel, Simon, Caroline och Cecilia. Mina förväntningar på filmen var inte särskilt höga, jag tänkte att det skulle bli en trevlig film att titta på och såg den mest för att jag läst alla böcker och tittat på alla de tidigare utkomna filmerna. Det är ju trots allt Harry Potter.


Harry Potter!

Så här i efterhand är jag nöjd med filmen och den motsvarade de förväntningar som jag hade. Filmmässigt är den knappast top of the pops men den var trevlig att titta på och det känns som att de gjort det bästa av filmen. Eftersom jag inte förväntade mig något dramaturgiskt eller konstnärligt mästerverk kunde jag ta det för vad det var; en liten trevlig story. De som precis som jag följt Harry Potter-serien bör tveklöst titta på filmen. Den är enligt min smak den bästa av filmerna hittills och medan varken Emma Watson som Hermione eller Daniel Radcliffe som Harry är särskilt övertygande så skiner verkligen Helena Bonham Carter i rollen som Bellatrix. Självklart måste jag också uppvisa lite nöjdhet eftersom Aude också var närvarande i samma biosalong som mig vid dagens slut och att min dag då åtminstone nästan avslutades i närheten av samma person som jag påbörjade den med. Snart ska det sovas, god natt!

Elias


Fantastiska fördomar

"Crow blir våldsam Robin Hood". Efter att ha jobbat större delen av dagen skrattade jag som ett litet barn inombords när jag kom hem och skådade denna rubrik på Aftonbladets hemsida. Anledningen till att jag tyckte det var så roligt är att jag helt enkelt älskar South Park som i ett avsnitt har med Russell Crowe som sig själv där han har ett tv-program vid namnet "Fighting 'round the world". Där åker han runt i olika delar av världen och helt enkelt börjar slåss med slumpmässiga människor. Det hela är så fruktansvärt kul som bara South Park kan vara och om ni inte sett det så är det ett måste att titta på! Så när jag såg rubriken tänkte jag direkt på det avsnittet som anspelar på Crowes tendens att lösa det mesta med våld i de filmer han spelar i. Att han ska vara en våldsam Robin Hood tycker jag är väldigt roligt eftersom det späder på den fördom som South Parks skapare och även jag har om honom. Keep on fighting 'round the world!


"Making movies, making songs and fighting 'round the world!"
Russel Crowe i Southpark...


...och som en våldsam Robin Hood.

Efter att ha delgett denna lilla dumhet som dök upp i mitt sinne ska jag börja läsa Sputnikälskling av Haruki Murakami, en av de absolut bästa författarna jag vet. Jag ser fram emot att kasta mig in i ännu en bok av honom. Good times!

Elias


Sputnikälskling av Haruki Murakami.

En skön dag på jobbet

Idag vaknade jag upp och såg till min glädje att min kära mor var i full fart med att laga mat. När denna sedan var klar mumsade jag förnöjt i mig en rejäl portion av denna. Kyckling, ris och sås, den nya treenigheten? Hur som helst gav denna fantastiska starten på dagen mig energi under hela min arbetsperiod.

Idag monterade vi upp lite olika utsmyckningar för att göra det ännu mysigare inne i själva källaren och annars sprang det som vanligt runt lite folk och plockade bland skivorna och handlade lite. José Soracha var, precis som igår, inne i studion och spelade in låtar. Annars när det var lugnt i affären så satt vi och snackade allmänt om musik, film och egentligen vad som helst. Det var en härlig dag som avslutades med Gogol Bordellos fantastiska Super Taranta! efter att jag letat fram den bland alla vinyler. Nu är jag trött och tänker avnjuta resten av dagen med min kära gitarr.


Den underbara Super Taranta! av Gogol Bordello

Ingen fiskelycka, men jag är glad ändå

Dagen började med att jag tvingade mig upp ur sängen och slängde i mig en någorlunda innehållsrik frukost eftersom jag var medveten om att jag strax skulle iväg och ge blod. Sagt och gjort, jag cyklade ner till sjukhuset och lät dem sticka mig och tappa mig på blod. När det hela var över satt jag och slappade med lite juice och mariekex. Sen åkte jag hem och tog en powernap på en halvtimme och begav mig så småningom till jobbet där den nya tjejen börjat. Som jag trodde var hon trevlig och nu har jag ännu en människa att prata med på jobbet! Hohoho. Idag satte vi också upp en TV på väggen så nu kan vi titta på feta musik-dvder.

Så här på kvällskvisten efter arbetet begav sig jag, min bror och Johan iväg och fiskade lite. Det var väldigt trevligt och fridfullt och jag var väldigt nöjd med det hela trots att jag inte fick nån fisk. Johan däremot fick en minigös, en aborre och en mussla. Ganska spectacular! När vi var och fiskade tänkte jag ändå på hur vacker den svenska naturen kan vara ibland, solen hade nästan gått ner och det var väldigt fint där vi satt och metade och pratade.

Efter att ha känt hur skönt vattnet verkadenär vi fiskade bestämde sig jag och min bror sedan för att köra iväg med bilen och ta oss ett nattdopp. Det var inte fullt lika varmt och skönt som vi trott det skulle vara men ändå skönt att sticka iväg och bada. Skön dag och nu är jag trött. Godnatt!

Jättemycket söndag

Denna dagen har varit precis som en söndag ska vara; oerhört slapp, lugn och utan förpliktelser. Jag har spatserat omkring i mjukisbyxor hela dagen och inte gjort särskilt mycket. Fixat lite mat, tittat på lite Futurama, satt mig ner en stund med gitarren och spelat lite. Helt enkelt en stillsam dag. På kvällen gick jag hem till Emmy en stund och träffade lite folk där och tittade på Ice Age 3 som var lagom för en dag som denna, lite smårolig på sina ställen och en ganska trevlig film när man inte några direkta krav. Så det gick väldigt bra i linje med Futurama som jag tittade på tidigare under dagen. De är också lagom roligt och lite trevligt så där.

Imorgon blir det i alla fall att cykla ner till blodgivarcentralen och låta dem stjäla lite av mitt blod. Efter det ska jag till jobbet och träffa den nya människan som ska börja jobba där och hoppas att den är trevlig. Sen vet jag inte riktigt vad det blir men båda de aktiviteterna känns som nog för att fylla min dag. Så nu blir det snart sovdags för att kunna hälsa den nya dagen välkommen. Fred & frid!

Elias


Sentimental och nostalgisk men ändå framåtblickande

Jag tittade precis färdigt på The Curious Case of Benjamin Button och blev tyvärr varken särskilt imponerad eller berörd av filmen i sig. Däremot när jag sedan tittade in på Felicias blogg sagolikasaker.blogg.se och såg hennes inlägg om att hon såg tillbaka på Pragresan med kulturklassen började jag tänka. Man kan ju fråga sig vart allt tog vägen, jag har fortfarande väldigt lätt för att bli sentimental när det gäller skolan och de tre fantastiska åren jag spenderade där. Jag tror faktiskt att nu när augusti närmar sig har jag insett att jag inte ska återvända till den skolan igen och träffa den gamla klassen och småprata om sommaren. Nu får jag forma mitt eget liv och måste göra någonting av det. Speciellt när jag tänker tillbaka på den resan vi gjorde med kulturklassen så inser jag hur otroligt bra vi hade det. En del av mig saknar det men en annan är fast besluten att gå vidare. Det liv jag lever nu är trots allt väldigt bra och jag vet att framtiden har mycket att bjuda på.

Men just nu får jag leva i nuet och försöka fatta så vettiga beslut som möjligt. Det känns som att det bästa är att tacka ja till att plugga filmvetenskap på universitetet i höst, då får jag någonting att göra medan jag kan söka jobb och fundera ut vart jag ska ge mig av. På måndag ska jag gå och ge blod igen, det ser jag fram emot, förra gången jag gjorde det kände jag mig väldigt fridfull efteråt. Imorgon blir det förhoppningsvis lite band rehearsal med Felicia och Olivia men det får jag se då.


For the good times that we shared, jag kommer aldrig glömma denna resa.

Så istället för att slösa bort tiden på att titta på halvdåliga amerikanska storfilmer får jag försöka göra någonting av det hela. Jag väljer att avsluta det här mycket fundersamma inlägget med en fras som Jorge, en mycket vis man, yttrade till Lina och Felicia när de skulle gå efter att vi suttit och pratat och chillat på vårat rum på vandrarhemmet:
"Kom tillbaka om ni har tråkigt"

Elias

Fabulös svartvinbärspaj

Mmm..
Mmm...

Jomen, så att..

Sedan gårdagens eskapader kände jag mig idag smått sliten men det värsta har gått över nu och jag är back on track. Idag tänker jag inte göra någonting krävande överhuvudtaget. Det mest jobbiga jag hittills tagit mig för var förmodligen att stappla upp ur min säng och äta deliciösa frukostbullar med pumpafrön i som min kära mor hade bakat. I huset finns också en riktigt lovande svartvinbärspaj som det ska ätas av sen.

Dock har jag gjort en väldigt snillrik sak idag; jag har nämligen beställt en av mina favoritfilmer, Carandiru, en oerhört välgjord brasiliansk film som handlar om ett väldigt underligt fängelse som fanns där och las ner först 2002. Filmen tar också upp en incident där 111 fångar förlorade livet under ett upplopp i fängelset. En fantastisk film som trots innehållet lyckas ge en mångsidig bild i och med karaktärsuppbyggnaden. Se den!



Resten av dagen ska jag förmodligen bara ta det väldigt lugnt, titta på någon film och mysa. En höjdpunkt jag ser fram emot är definitivt svartvinbärspajen, hohoho! Nu ska jag återgå till att göra så lite som möjligt.
Fred /Elias

Ännu en lyckad dag

Idag har jag insett hur oförskämt nöjd jag faktiskt är med min tillvaro. Jobbet på Uffes källare är hur härligt som helst och eftersom det idag kom en ljudkille som fixade den trasiga ljudanläggningen så nu jobbar vi numera med skön musik ständigt spelandes. Det är ju en självklarhet att sådant hör hemma i en skivaffär.

Efter jobbet sprang jag hem till min far och åt thaimat tillsammans med honom, Simon(min bror) och Caroline. Maten var supergod(God bless Tam Nak!) och det var väldigt trevligt att sitta och prata med de andra. Senare hängde jag på Simon och Carro hem för att sitta och dricka öl och ha det trevligt. Det visade sig vara ett klokt beslut eftersom jag och Victor som också dragit sig hem till dem senare drog ner till Deluxe och kollade på Lars Demian & Dan Viktor. Det var en oerhört skön spelning, en slags melankoli som på något vis fyllde mig med ännu mera nöjdhet. Victor var även han fantastiskt nöjd och det var jag väldigt glad för. Efter spelningen sprang Victor hem till Simon och Carro igen medan jag hängde lite med ett par andra vänner som jag träffade utanför Deluxe. Men så småningom stack även jag tillbaka till min käre brors lägenhet.


Simon och Caroline är nöjda.                                Far också.


Trevligheter hemma hos min käre bror.

Kvällen avslutades alltså med att jag hängde lite mer hemma hos min bror och att jag sedan så småningom drog mig hemåt i sällskap av min andra bror. Väl hemma så hände det mest underliga; jag lyckades papercutta mig själv på en jordgubbe! Jag har absolut ingen aning om hur det hände men jag antar att det hade nåt med växtligheten på jordgubben att göra. Hur som helst är jag väldigt stolt över att jag lyckades med detta konststycke och kan se tillbaka på ännu en fin dag i mitt liv. Bara för detta ska jag göra en fullständigt onödig "bäst idag"-lista!

Bäst idag: Att titta på Lars Demian & Dan Viktor med Victor och att jag lyckades papercutta mig på en jordgubbe.

Sov gott, för det tänker jag göra!

Elias

Rastlöshet resulterar i en dumhet

Btw, så har jag i total rastlöshet tagit mig an det totalt meningslösa, interna och pretentiösa projektet att ha en egen blogg:

http://lanterna.blogg.se/.

Good luck / Peter

Födelsedagskalas och dagens dumhet

Nu i detta ögonblick sitter jag i fröken Gustavssons kök och väntar otåligt på den gudomliga kladdkakan det ska bjudas på. Vissa som valt att inte komma kan ju ångra sig nu. Om en stund ska jag på nästa kalas, hos Michelle som fyllde nitton igår. Spännande att besöka "Loft" där jag aldrig varit. Rapport kommer senare.

Jag vill även dela med mig av en dumhet som kan irritera mig till döds. Alla jobbiga, sönderstressade bilförare som blir irriterade om man inte ligger 30 km över hastighetsgränsen eller kör innan det ens hunnit slå om till grönt. Idag råkade jag ut för en så kallad tuttant som inte fattade att det var högerregeln på parkeringen vi körde. Så när det då kom en bil på min högra sida och jag glatt stannar för att följa de så kallade trafikreglerna slänger hon sig direkt på tutan och glor ilsket. Lär dig reglerna, god damn it woman! Och om du nu har så bråttom, stanna hemma istället och åk inte runt och sprid din elaka, stressade stämning till omvärlden!

Felicia

Kollektiv vandring

 

Jag annonserar då mitt inträde i denna dumhet med detta inlägg! Det ringde en kvinna ifrån ett företag av som sysslar med undersökningar, just denna undersökning gällde mitt samliv med kollektivtrafiken och om den senaste resa jag gjorde, vilken då blev resan som jag gjorde med Felicias familj till Göteborg över dagen. Det hela slutade med att jag fick anmäla om jag var intresserad av vara med i deras internetpanel av något slag, jag ska bara svara på deras undersökningar som de skickar ut till min mail och jag får "ekonomisk ersättning"! Om de nu hör av sig igen vill säga...  / Peter                                                                                                                                                                                           

Lite dans, musik & glädje

Well well, kom precis hem från den käre Erik efter en trevlig kväll tillsammans med honom och Malin. Efter att jag skitchat hem med hjälp av Malin och hennes cykel så sitter jag nu här och inser att det här med en hälsosam dygnsrytm inte är ett mål som jag kommer kunna uppfylla riktigt ännu. Hur som helst var det en fin kväll, det blev ingen grillning men Malin och Erik stekte vårrullar istället och kakan som de köpt var jättegod. Vi drack öl, hade trevligt och lyssnade på fin musik och mer än så kan man ju faktiskt inte begära.


God kaka, tyckte Malin.                                            You really got me, you really got me!


Spreadin' some joy.

Kvällen slutar i alla fall med att jag är väldigt nöjd och trött. Imorgon ska jag jobba och passa på att äta tillsammans med min far innan han ger sig iväg på sin motorcykelresa bl.a. genom Österrike. Sen blir det väl förmodligen att gå ut på Deluxe eller något liknande äventyr. Det får helt enkelt bli någon annan gång som jag får ordning på min dygnsrytm.
Godnatt! /Elboat

I forgot!

Idag bakade jag...något...



Men det är ganska hemligt.
Bara de som kommer på kalas får smaka hähä.

Kram från O


Rofylld kanske

De flytande rävarna och grönt te gör själen glad!
De flytande rävarna och grönt te gjorde i eftermiddags min själ lätt som en fjäril.

Godnatt världen!

A day in the life & smultronställe för skivälskare

När jag idag satt på mitt jobb i den just nu tveklöst bästa skivaffären i Växjö(Uffes) undrade jag för mig själv varför alla tyskar och danskar var tvungna att ta sig just dit. Sex gånger har det hänt nu, i samma ögonblick som en tysk fått syn på en LP med ABBA har denne väldigt falskt och med tysk brytning stämt in i Super Trouper. Jag frågar mig ännu en gång varför. Danskarna däremot är för det mesta ganska harmlösa medan tyskarna, som känt, förmodar att man kan deras språk. Dock kom det in en ganska irriterande dansk i tolvårsåldern som såg ut som ett tält tillverkat på gamla nerlagda Hip Shop och efterfrågade hip hop. Tyvärr hittade jag inget som lockade klädd-i-ett-tält-pojkens musiksmak.

Men nu när jag precis fått mat i magen(chicken nuggets, sweet chili sauce och ris) så kan varken tysk, dansk eller svensk tära på mitt tålamod. Dock kan jag inte låta bli att undra varför inte fler människor uppmärksammat Uffes väldigt fabulösa butik. Utbudet där vinner överlägset över de andra skivaffärerna, det är mycket billigare och som en extra bonus finns oftast Uffe där som kan tipsa om sköna skivor. Antingen det eller så sitter jag där och skiner som en sol och bara det är ju nog för att pallra sig bort dit och köpa en skiva, eller åtminstone hälsa på. Dessutom får jag sälja skivor från mitt förflutna som jag inte längre tycker om där och det är  ju helt enkelt fantástico. Vinyl, CD eller DVD, we've got something nice for everyone! (Förutom danskar som är iklädda tält).


Uffes Källare, en plats att fynda skivor på.

Nu ska jag, bokstavligen, rulla bort till Erik och sitta och mysa och titta på medan han och Malin ska grilla. Jag tar nog med min gitarr också, så kan jag sprida lite vackra toner omkring mig. Gott liv.

Rough night

Härmed inviger jag mitt första blogginlägg. Denna regnfyllda rastlösa dag hade jag tänkt ägna åt städning, bakning och farmor. Hon kanske kan ge en del tips på hur man ska svänga den där kvasten och knåda den där degen. Hrrrrm. Jag har inte riktigt kommit till skott med något ännu, det brukar bli så. Det är focking computers fel! Plus att jag inte sover som en normal människa ska. Olivias sömn goes: sova lite, vakna lite, sova lite, vakna lite. It's like I'm turning medelålders sömnproblem gaaah! Where did I go wrong?

Nu vidare till sommarens boktips, Berättelsen om Pi.  En bok jag fortfarande tänker på, jag minns små anekdoter som hjälper mig att förstå en del mystik i min tillvaro.Tack Pi!  Pi är en indisk pojke vars pappa äger en djurpark. Han lever i en fridull värld omgiven av dessa vackra djur och ja, indiska människor. MEN, en dag befinner sig plötsligt Pi ensam på en livbåt tillsammans med en bengalisk tiger. (Hur detta hände? Läs boken. )Vad som måste förstås är att detta är den absolut farligaste tigern en människa kan möta, speciellt på en sådan här liten area. Så det kan gå.
Boken ger en spännande läsning om vardagen på det öde havet fylld med havssköldpaddor, alger, delfiner, hajar, hyenor, schimpanser, köttätande växter, bengaliska tigrar. You name it. 
PS. Det är en sann historia. Och man tror vartenda ord.


Auf Wiedersehen


Smått pimpad kvällspromenad

Filmen(21 Grams) var fantastiskt bra och den som gillar en givande film bör definitivt se den. När jag sett klart den bestämde jag mig för att ta en liten tur med mina rollerblades. Väldigt skönt, och nu är jag så där skönt trött som man bara kan bli efter ett litet äventyr i mörkret. Imorgon blir det mer arbete så nu ska jag passa på att sova! Peace /Elbow


Drifting off into the moonlight.

Såhär på kvällskvisten...

...sitter jag och kollar på SYTYCD, So You Think You Can Danse för alla er oinvigda. Ett mycket underhållande program om jag får säga det. Dock är idalina (min bisittande syster) oense om Mary Murphy är en otroligt jobbig person eller förtjänar alla kanelbullar i världen. Jag är för, Ida emot. Vad sägs? Den gapiga domaren med barbiemammautseende, illdåd eller inte? Nu ska jag ägna ännu mer onödig tid på att lära mig om bloggdesign. Just because I can!



                                                                                                                                                                    
                                                                                                                                                                 Kärlek Felicia

Well... what'chya gonna do?

I skrivande stund sitter jag(Elias) och lyssnar på Nick Drake och känner mig väldigt fridfull. Utanför hörs det enformiga ljudet av en gräsklippare och själv sitter jag här och väntar på att Erik ska prova sina rollerblades för att se om de passar eller inte, möjligen blir det en liten åktur senare ikväll. Friden störs tillfälligt av ett reklammeddelande på spotify som propsar för någon ny svensk sommarskiva. Usch, jag får aldrig gå ner mig så hårt att jag ens funderar på att lyssna på en sådan. Nä jag har det bättre med herr Drake.

Idag hade jag första dagen på mitt nya arbetande liv, då jag jobbar på Uffes Källare. Det var ganska stillsamt och jag skötte mest kassan och noterade det som människor handlade. Att jobba på ett sånt kultställe som Uffes känns väldigt gött ändå och jag kommer inte ifrån att jag hela tiden när jag jobbar är omgiven av massor av awesome skivor. Jag blev glatt överraskad av att det till och med fanns en LP med Gogol Bordello, Super Taranta! Hur som helst har jag insett att det inte kommer bli några som helst problem på mitt arbete, tvärtom så kan jag sälja några av mina avdankade skivor som jag inte längre uppskattar. Nu är det dags att titta på 21 Grams och sedan kan det tänkas bli en liten tur med mina blades.

'Til next time, good bye.


21 Grams, av Alejandro González Iñárritu


Felicia says

En dumhet som håller på att driva mig i fördärvet är de här jädrans stilmallarna och koderna. Och går man in på "designa din blogg" och allt vad dom heter så får man ju inte hjälp ett smack. Cut the crap och kom till saken! Kan man inte få hjälp med de väsentliga sakerna som hur man ändrar typsnitt på bloggen och inte endast om hur man installerar ett nyt typsnitt på datorn? Andra dagen och jag har redan lust att kasta datorn i väggen. Kanske är det så att man måste anlita ett företag för att ändra bakgrund om man inte är datatekniker? Gosh, sådana dumheter...

Elias entré i arbetslivet

Ja, då var det alltså dags även för mig att börja bli någorlunda ansvarsfull och göra någonting annat än att bara slappa, äta böcker och träffa vänner. Förmodligen var det på tiden eftersom jag under loppet av tre-fyra dagar förra veckan tittade på hela serien Death note som består av 37 avsnitt á 20 minuter vardera. Samtidigt läste jag även ut den underbara boken Kneller's Happy Campers och den kanske ännu mer underbara Norwegian Wood. Detta innebär att jag bara har en Murakami-bok kvar!

När telefonsamtalet då igår kom satt jag till följd av stor tristess intet ont anandes och spelade pokémon på mitt nyligen återfunna gameboy och upplevde stor nostalgi. Alltså var jag smått förvirrad när jag svarade och förstod inte förrän efter en liten stund att räddningen var kommen; jag erbjöds att jobba på Uffes Källare. När jag väl insett innebörden av det hela kände jag mig fantastiskt nöjd resten av dagen och ett annat mycket trevligt infall var när Felicia och Olivia kom hem till mig. Vi drack te, spelade gitarr och kom så småningom fram till att det enda rätta var att skapa denna blogg. När jag gick och la mig var jag full av glada tankar.

Idag började jag min dag med att sitta och stirra in i väggen i köket för att vakna till någorlunda innan jag ringde till arbetsgivaren ifråga. När jag väl klarat av detta och lagt på luren stod det klart för mig att jag med största säkerhet skulle få jobbet. Jag sprang ner och träffade Uffe klockan ett och pratade med honom om lite arbetstider och dylikt och det hela känns nu ganska lovande. Efter att jag ordnat papper om närvarorapporter av en fantastiskt trevlig anställd på kommunen var jag på topp. Det var dags för en fika!

Erik
Min gode vän Erik som jag inte träffat på ett tag bangade självklart inte på
att fika och vi satt och pratade och hade det trevligt på Askelyckan.


Perfekt för en sommardag.

Senare på kvällen var det dags för filmkväll där självklart Erik också deltog. Eftersom Aude ville ha en film som var "rolig och party" så valde jag ut Majo no takkyûbin(Sv. Kikis Expressbud), en helt underbar film av den mycket talangfulle regissören Hayao Miyazaki. Alla verkade mycket nöjda med den så när vi tittat klart på den så spelade vi en halv omgång Trivial Pursuit som avslutades efter att oförmågan att svara rätt på frågorna och tröttheten blivit för stor.


Tröttheten var väldigt stor när vi avslutade spelet och det var dags att säga
farväl.



Goodbye!

Med dessa bilder är det också tid för mig att säga god natt och sova ut inför den första dagen på mitt nya arbete som kommer imorgon. Det ska bli roligt och jag hoppas det kommer gå bra. Nog för denna gång, natt!

Tre viljor & en Peter - en blogg?

När jag, Felicia och Olivia satt och filosoferade kring allt i världen som är värt att filosofera över fick vi plötsligt den fantastiska idén att skapa en gemensam blogg. Vi hade under en längre tid gått och pratat om många olika saker att göra men bestämde oss för att det är dags att ta tag i idéerna och göra något av dem. Det första vi gjorde var att ta tag i det ökända "Go to sleep Alfons Åberg/Das komplette trio"-projektet där vi genom varsin gitarr, lite sång och vilka andra ljudkällor vi vill ger uttryck för våran musikala kreativitet. Typ.

Nästa sak på listan var självfallet bloggen där alla tankar, händelser och fragment samlas för att bilda någonting notoriskt nyskapande, rasande raffinerande men samtidigt så underligt underbart. Idén bakom bloggen är väldigt enkel; när någon av oss har lust att skriva om någonting, ja då gör vi det. Friheten är fullständig och förutom en massa tankar och dumheter kommer bloggen också fyllas av tips av allehanda slag; filmer, böcker, mat, kakor, sysselsättningar, you name it! Hur som helst  tar vi avstamp i sommaren som självklart har en hel del fantastiska saker att bjuda på.. Likt vildsvinen i Felicias trädgård är bloggvärldens tre musketörer/grisar på ingång.

RSS 2.0