Jag och Simon hittade våra gamla diablos som vi lekte med när vi var små i källaren och var självklart tvungna att testa dem igen. En del av våra gamla färdigheter fanns fortfarande kvar...






Jag profilerade mig som kastmästaren...


...medan Simon var bättre tekniskt sett.

Skitbra kvällsaktivitet, rekommenderas starkt! Det var fortfarande lika kul att leka med våra diablos som när vi var kids, vissa saker förändras tydligen inte. Hoho.

Igår grillade jag tillsammans med några kära vänner på Staglabacken. Solen var framme men också det viktigaste - chips och grill - var där och spred vetskapen om att nu, ja nu är det fest. Så vi grillade lite korv, umgicks så som man bör och drack lite öl och senare även den flashiga roséskumpan Peter och Felicia tagit med sig. Senare när vi gått till Deluxe träffade jag Malin och Jens med deras friends och hängde runt lite där. Fin kväll.






Aude försökte bekräfta sin position som ett coolkid och klättrade upp i ett träd.






Tobias kittlade Daniel väldigt kärleksfullt.


Vi badade i solljus...


...och Tobias och Daniel tävlade i vem som kunde se mest douchig ut.

El magnifico over and out.

Beware, här följer ett smått turistigt inlägg om mina senaste eskapader. Dock är det fullständigt sprängfyllt med trevligheter så läs vidare för bövelen!
    Right'o, de senaste dagarna har jag spenderat i den fina lilla metropolen Stockholm där min käre bror Samuel har satt upp sin boning. Det var skönt att komma ifrån Växjö några dagar och träffa Samuel lite så det hela resulterade i en ganska fantastisk helg.

Efter att jag tagit tåget upp träffade jag Erik som också råkade vara där samtidigt så det kändes som en god idé att hänga lite medan Samuel var på jobbet. Vi möttes upp på T-centralen och efter att jag fixat kort till tunnelbanan drog vi iväg till Aspudden, ett ställe cirka 10-15 minuter från T-centralen med en helt annan atmosfär än i centrum. "Det är så himla mysigt här", betonade Erik gång på gång och jag kunde inte göra någonting annat än att hålla med; det var verkligen lugnt och fridfullt därute.


The one and only Eirikur.


Yours truly.

När vi spenderat en del tid i solskenet vid Aspudden satsade vi på lite kontraster och drog in till alla fashionistas på Östermalm. Målet var Urban Outfitters där Erik hittade två sköna t-shirts jag inte har några bilder på och jag köpte den här fashionabla kreationen:



Efter vår lilla shoppingtur träffade vi Samuel som föreslog att vi skulle gå och ta en öl så vi stack in på första bästa ställe i Gamla stan som såg mysigt ut. Och alla tre var glada pojkar.


Bruder och Eirikur.


I mitt rätta element.

Sedan stack jag och Samuel hem till hans lägenhet vid universitetet och jag installerade min luftmadrass et cetera et cetera och sedan spenderades kvällen ganska stillsamt i och med att Samuel skulle jobba dagen därpå.

På fredagen tog jag mig in till T-centralen, vandrade en sväng längs Drottninggatan, tog en avstickare till Gamla stan och ner till hamnen medan jag väntade på att Erik skulle ta sig in till stan. Precis som dagen innan var det vackert väder och det var riktigt härligt att bara planlöst vandra längs Stockholms gator. Det var fullkomligt omöjligt att hindra mig från att ta några classic tourist shots.







Jag hade också turen att träffa på en sällsynt företeelse, nämligen ett one man peruvian flute band. Dock lät denne man inte sig nedslås utan körde samma låtar som de andra banden förstärkt av sin lilla bergsprängare, en sann hjälte!



Så småningom anlände Erik och vi drog en shoppingrunda längs Drottninggatan och kollade runt på bl.a. H&M och Weekday men med dåligt resultat. Erik hittade en svart hoodie men jag hittade ingenting så när vi gått i några affärer gav vi upp och satte oss och käkade på pizza hut istället.

Väl hemma i Samuels lägenhet sammanfogades våra respektiva tröttheter och matkoman och vi lyckades båda somna samtidigt för att senare vakna upp för sent för att kunna ha några större kvällsutsikter.

På lördagen däremot stack jag och Samuel in till området kring Tekniska högskolan och käkade brunch på ett ställe som heter Sirap. Man får fantastiskt god äggröra, bacon och bröd med marmelad och cream cheese. Sen när man blivit skönt mätt kommer de ut med underbara tjocka blåbärspannkakor med sirap, blåblär och lite florsocker på.


I närheten av Samuels lägenhet, på väg till tunnelbanan.

Efter den bastanta brunchen mötte vi upp vår kusin Henrik och hans vän Alexander för att sticka och kolla på en fotoutställning på det alldeles nyligen öppnade Fotografiska där Annie Leibovitz, Lennart Nilsson, Vee Speers och Joel-Peter Witkin ställde ut. Den häftigaste utställningen var helt klart Lennart Nilssons Ett barn blir till samtidigt som de andra tagit väldigt estetiskt snygga bilder men kanske inte nådde så mycket längre. Det var bara ett fåtal bilder som verkligen berörde men utställningslokalerna var oerhört fina. Anyway ett hett tips att kolla in om man är intresserad av foto och har vägarna förbi Stockholm, surfa in på hemsidan för att se vilka utställningar som är aktuella vettja.

När vi kände oss färdiga med att titta på alla foton så stack vi och satte oss på Debasers uteservering och drack öl, umgicks och bara hade det gött i den härliga solen.


Alexander och Samuel.


Kusin Henrik.


Schtek, schtek.

Senare på kvällen drog vi hem till Alexander och drack öl, spelade musik och umgicks. Då hade också Samuels vän Malin hängt på och senare gick vi för andra gången under dagen bort till Debasers uteterrass. Det blev den väldigt trevlig kväll helt enkelt.

Söndagen blev på något vis en Japaninspirerad dag då jag och Samuel först lite småslitna chillade och kollade på lite Naruto och sedan när vi var redo att ta oss an världen begav oss till Ramen Ki-mama för att käka lite härlig ramen. Jag beställde en Miso Ramen och Mugicha som var ett kallt japanskt te som faktiskt påminde lite om kaffe i smaken, Samuel åt Yakiniku Ramen. Hela måltiden förflöt i tystnad eftersom vi båda var så fullständigt uppslukade av vår ramen, helt underbart! Om ni vill käka lite schysst japansk mat så dra definitivt till Ramen Ki-mama (ligger vid Tekniska Högskolan).




Miso Ramen och Ugicha.


Itadakimasu!

Så med denna glädjefyllda Itadakimasu-bild avslutar jag det här blogginlägget om min Stockholmsvistelse, efter vår ramen gick vi till espresso house och köpte varsin kaffe och drog hem till Samuel med lite gotte och chillade. Som sagt en fantastiskt trevlig helg. Sayonara.

Accomplices in dräng - det var precis vad vi var i fredags när vi satt hemma hos Peter och förberedde oss inför att gå ut tillsammans. Vi hade laddat upp med öl och tequila för att skapa den rätta stämningen men kanske mest för att det kändes som en god idé. Så där befann sig jag, Pär, Daniel, Peter och Tobias och spelade fantastisk musik, tog emellanåt varsin högtidligt tequilashot och började långsamt förvandlas till drängarna. När vi slutligen alla avslutat våra enskilda metamorfoser och ett testosteronfyllt kuddkrig mellan Daniel och Pär resulterat i glassplitter på golvet kände vi oss redo. Vi begav oss bort till stallarna och lät oss sugas upp av atmosfären. Underbar kväll.

För ett par timmar sedan ringde jag till Erik och det tog lite tid innan han lite smått disträtt svarade.
- Mm, hallå?
- Sov du?
- Aa det gjorde jag, skönt att sova lite du vet så.
Jag fick lust att använda det av Pär bannlysta uttrycket "Fan vad skön du är" men skrattade lite istället. Sen pratade vi en stund och bestämde att han skulle ringa tillbaka till mig senare. Erik är en fantastisk man helt enkelt, på många sätt en given mästare och förresten på väg hit för att dricka lite te snart. Så denna korta triviala anekdot får bli min hyllning till honom, en av mina käraste vänner.

Annars har jag bara ett harmlöst boktips att erbjuda under denna lilla bloggsession, nämligen Goda Intentioner av Etgar Keret. Titeln låter lite avtändande men innehållet var oerhört mycket bättre. A piece of israelsk litteratur med korta fragmentariska vardagsberättelser med ett eller flera stänk av surrealism i dem. Boken lämnade verkligen ett avtryck på mig och kändes både inspirerande och tänkvärd. Om någon snäll människa som läser det här har lust att läsa en ny bok så läs Goda Intentioner. Elias out.

- Hallå, vad har ni för er?
- Det är bosnisk afton, välkommen, kom in kom in!
Och in gick vi.

Kvällen startade hemma hos Peter, jag anlände som brukligt är för det fina folket lite senare än de andra och Peter, Alice och Pär fanns redan på plats. Snabb som en vessla slängde jag upp mitt alfapet på bordet och korkade upp mitt vin. So did the others och det hela var igång! Efter lite mer än en halv omgång alfapet tröttnade vi och ägnade oss helt åt att spela musik och bara prata med varandra. Under tiden hade också Daniel anlänt, uttryckt sin förvåning över att jag klippt mig, pratat lite och somnat på Peters säng.

Så när salongsberusningen smugit sig på och börjat förvandlas till någonting annat kom då dilemmat om vad vi skulle ta oss till med kvällen. Alice föreslog Deluxe men det kändes inte riktigt som om det var rätt för kvällen. Hur som helst åkte vi in till stan med Daniel som inte längre var Daniel utan Harry Potter efter att han som bestraffning för sitt sovande och sin brist på social aktivitet fick ett litet blixtärr målat i pannan av Peter.

Harry Potter släppte av oss vid Katedral där vi funderat på att för andra gången i våra liv klättra upp på taket. Men när vi såg massa människor både inne i byggnaden och utanför så avverkade vi idén och gick istället för att kolla läget. Då fick vi reda på att det var en bosnisk fest där och de välkomnade oss in så hjärtligt att vi verkligen inte kunde säga nej till deras gästfrihet.

När vi kom in gick det upp för oss att detta var svaret på våra böner; närmast entrén stod en man vid en keyboard och rockade loss några bosniska tunes och ännu en man sjöng bosniska sånger som i princip alla verkade kunna texterna till. Så vi gick upp på dansgolvet och började dansa och fick sällskap av massa glada människor som både lärdes oss några sköna bosniska discomoves men senare också bosnisk folkdans. Kvällen fortsatte i samma stil, vi blev bjudna på öl två gånger när vi tänkt gå och köpa själva och alla var sjukt trevliga. Vi övervägde allvarligt på att byta nationalitet vid kvällens slut och jag kände mig mer nöjd än jag gjort med en utekväll på oerhört länge. Slumpmässigheten, stämningen och alla sköna människor blir jävligt svårslaget. Viva Bosnia!

Fantastiskt äventyr igår med Peter, Alice och the Black Mamba. Trots att vi fick ta på oss överflödigt med kläder för att klara av kylan så blev det som alltid med äventyren en stor succé.







Och sedan den tveklöst mest psykande bilden som togs under hela kvällen:



Mer än så behöver inte sägas.

Just nu har jag ännu en hemtenta som innebär att det mest blir att sitta hemma och försöka plugga så mycket som möjligt, men innan jag dyker ner helt i avgrunden så ska jag i alla fall lägga upp några bilder från London. Resan var helt underbar, deras pubkultur är förmodligen det bästa som hänt mänskligheten och det var jättekul att träffa Lollo igen.


På el aeropuerto.


Äntligen framme i le London!

Första dagen gick mestadels åt för att hitta vårat hostel där det såg ut ungefär så här:


Funky funky.


Skön utsikt trots att det låg precis vid Piccadilly Circus.

När vi väl hittat det så gick vi och käkade på någon halvsunkig restaurang som gjorde kina/thai-inspirerad mat. Det var i alla fall billigt och mat är mat. Sedan drog vi och träffade Lollo och några av hennes vänner på puben the Sun Inn.


Men inte utan en Strongbow!


Erik!


Malin och Lollo!


Vid slutet av kvällen såg jag denna fantastiska skylten.

Nästa dag var vi på väg till Oxford Street för att shoppa lite så vi tog tunnelbanan dit för att lite senare dra till Hyde Park.


Tunnelbanan.


Så blir det med självutlösare i Hyde Park.


Glad Erik!

På kvällen åkte vi sedan iväg tillsammans med Lollo till en pub i Angel som min bror hade tipsat om: The Bull. Tyvärr vad deras seasonal ales slut men det var ett oerhört mysigt ställe.


The Bull, en härlig pub i området Angel i London.


Fantastisk öl.


Malin hittade ett räcke att matcha.

Nästa dag satte vi oss i en skön park och tog det lugnt innan vi skulle gå och titta på Up! som 3D-bio.






Erik posar med sina 3D-glasögon inne på bion.


Grymt fin biosalong.

Efter bion var det dags att göra lite touristing så vi gick mot London Eye och Big Ben.




Den mest turistiga bilden på resan!

Senare på kvällen efter att vi mött upp Lollo så stack vi hem där hon, hennes au paire-föräldrar och deras barn bor men eftersom de var iväg på semester kunde vi sova där. Deras hus var väldigt hemtrevligt men det blev sjukt kallt på nätterna.


Lollos hus.

Senare på kvällen efter att vi chillat hemma hos Lollo och haft det allmänt bra så stack vi iväg till en klubb som kanske var lite köttmarknad men det var ändå kul att dansa med de andra.


Där uppe fanns soffor att sitta i när man inte pallade dansa mer.


Jag var också där, of course, och såg på denna bilden lite douchig ut.

Dagen efter var vi på en marknad vid Notting Hill som jag glömt namnet på men det var massa folk där och på kvällen innan vi åkte hem så gick vi till en skön pub i East Sheen precis i närheten där Lollo bor.


Människor.


Resan kunde inte avslutas bättre.

Sedan följde en resa mellan klockan två på natten och fyra på dagen kommande dag där vi erbjöds HOT FOOD! av östeuropeiska flygvärdinnor, jag åt några snacks som fick mig att känna mig oerhört äcklig och insikten om att alla tåg mot Växjö var fullbokade när vi var på Göteborgs tågstation. Men till sist kom vi hem och jag sov tretton timmar den kommande natten. Lovely trip! 

För nu drar jag, Erik och Malin till London. Peace!

I fredags var det då dags för mig, Joar och Peter att träffas ute hos Joar i det lilla samhället Berg för att skapa uppföljaren till vårt förra fantastiska äventyr. För att förbereda mig för kvällen hämtade jag på vägen hem från universitetet upp lite thaimat från Tam Nak, åt upp den och gav mig sedan iväg. Det första som skulle göras var att köpa folköl och det blev tre sorter; Pripps Blå (obviously), Falcon (för att burkarna var blå) och Bryggmästaren (för att det är den bästa). En underbar kväll väntade.


På väg ut i mörkret.

Efter att ha spenderat bussfärden ut till Berg med att fokusera på att inte somna så att jag skulle missa min hållplats och sympatisera med busschauffören som verkade ha ett oerhört trist arbete kom jag till slut fram. Där plockades jag upp av Peter och hans far som körde oss den sista biten till Joars hus. Vi kom fram, pratade lite och gav oss sedan iväg ut för att hitta ett ställe att börja våran kväll på.

När vi promenerat en liten stund satte vi oss bredvid det Joar hävdade var trädet från Carnival. Ackompanjerat av lite spacerock som han spelade och skogens tystnad tog vi varsin Bryggmästare. Det skapades en lite underlig stämning men det gick inte att förbise skogens stillhet. Vi hade trots allt en ficklampa och Peter använde den tillsammans med min kamera för att ta en ganska obehaglig bild.



Vi kom på att några levande ljus skulle höja mysstämningen något enormt så på vägen mot sjön plockade vi upp ett par sådana och några tomtebloss eftersom alla vet att tomtebloss aldrig kan gå fel. På vägen mot sjön träffade vi på en väldigt social katt som följde oss en ganska bra bit och precis när vi träffade på den tyckte att det var en bra idé att hoppa upp på min rygg för att bonda tidigt. Fantastisk katt!


En fin gest av katten.

När vi alla tre tagit oss över den lilla brädan som ledde ut till bryggan utan att falla i sjön tände vi våra ljus, slog oss ner och njöt av stillheten. Så berättade Peter om sina absurda drömmar och vi tände tomtebloss. Katten kom också och tog del av den mysiga stämningen som spred sig. Sen skrattade vi åt saker man kanske inte borde skratta åt och som kanske inte var värda att skratta åt men det kunde inte spela mindre roll just då.




Peter i tomteblossets sken.


Inget gör Joar så glad som tomtebloss.




Katten kom och lade sig tillrätta i Peters knä.


Sedan bjöd vi den på chips.

När det blivit för kallt för att sitta ute på bryggan längre bestämde vi oss för att vandra hem till Joar igen. Där avslutades kvällen med att vi spelade Super Smash Bros om vem som skulle få ta första sippen ur Peters blåa djävul som han köpt i Portugal. Lyckligtvis blev det Peter som fick göra det och han konstaterade direkt att den gav honom en väldig halsbränna. Vi fortsatte tills den lilla flaskan var slut och alla tre fått sin beskärda del av det blå. Sedan bara satt vi och pratade med TVn surrandes i bakgrunden bara för att ingen riktigt orkade stänga av den. Våra barndomar flätades samman när vi pratade om spel som GTA och Diablo II och att vi förmodligen är den sista generationen som fått leka med dem tennsoldater. Allt möjligt diskuterades och när vi bestämde oss för att sova var det snarare morgon än natt. Det kändes tungt att gå upp klockan åtta för att ta bussen hem men jag gjorde det ändå. Helt klart värt det, en underbar kväll!


Doesn't get more fabulous than that!

Resten av helgen spenderade jag ganska planlöst och lugnt och idag tittade jag på Wolverine och Coraline. Wolverine var överlag ganska dassig men lite underhållande på sina ställen. Fortfarande trodde jag att den skulle vara lite snyggare än den var med tanke på att det är Marvel som ligger bakom den. Men ändå kul att se den om man gillar comics. Coraline kändes som en pastischering av någon av Tim Burton's filmer och jag kunde inte låta bli att jämföra den med dem. I den jämförelsen blev filmen oundvikligen ganska blek men den var okej. Imorgon ska jag på ännu en föreläsning, det ser jag fram emot! G'bye.

Äntligen är det bestämt! Jag, Erik och Malin åker den 21:e oktober till London och hälsar på Lollo. Känns fantastiskt kul just nu när jag bara kämpar med att få mig själv att fixa min hemtenta klar. Ska bli sjukt kul att träffa Lollo igen och hänga med henne, Erik och Malin i London. Livet är gott igen!


Snart ska vår eminenta kvartett återförenas!

Igår kväll var jag på kräftskiva hos min far och hade det hur bra som helst. Vi käkade kräftor, pratade och lyssnade på lite skön bakgrundsmusik i form av bland annat Tom Waits och Neil Young. Det var en oerhört mysig tillställning som fick mig att uppskatta den smått absurda traditionen til max och gav mig en behaglig glad känsla som varade hela kvällen.


Kräftorna som snart skullte ätas.


Glad far.


Glad Elias.


Till efterrätt blev det äppelkaka med vaniljsås och kaffe ur den fina Prag-muggen.

Så när känslan av välbefinnande och nöjdhet var fullständig så var det dags för mig att dra vidare hem till Linn där det var en liten förfest. Jag fick tjänstgöra som Spotify-DJ och den rollen passade mig perfekt. Fortfarande var jag väldigt glad och hade det grymt bra hemma hos Linn också. Så småningom drog jag och Malin ner till Deluxe men när vi utanför entrén träffade på Aude, Tobias och Ubbe som gav en väldigt övertygande utläggning om hur tråkigt det var där inne så bestämde vi oss för att inte slösa bort våra pengar på inträde där. Så jag taggade med dem istället. Trots att vi inte ens gick in till kvällens mål så var jag väldigt nöjd med vad den innehöll.

Idag försökte jag hämta ett paket med lite kläder jag beställt från H&M men misslyckades eftersom stället jag skulle hämta det på stängde redan klockan två. Sen sprang jag förbi Skrinet där Aude jobbar och pratade lite med henne. Förmodligen blir det inte så mycket mer gjort en dag som denna och det känns skönt.

Jag kom nyligen hem igen efter att ha pratat länge tillsammans med en av de absolut bästa människorna jag vet; Erik. Vi pratade om allting som det kändes värt att prata om, slängde in några ångestfyllda genanta ögonblick vi minns i den metaforiska gamla byrån i hörnet och utelämnade ingenting. Det är sällan man har sådana oerhört bra samtal och jag uppskattade det något alldeles enormt. För att skänka lite substans och struktur till detta inlägget då så ska jag börja från den ganska innehållsrika dagens början.


Jag och min käre bror åkte till Växjös bästa thairestaruang - Thai House.


Lunchbuffén där är helt enkelt fantastisk.

Så efter denna uppiggande lunch var jag hur redo som helst att tackla resten av dagen. När kvällen då närmade sig så cyklade jag och träffade Lovisa, Malin och Åsa eftersom vi bestämt att vi skulle ha lite myskväll. Efter en stund dök också Erik upp. Det var väldigt trevligt att umgås med dem och faktumet att Lollo på fredag åker iväg till London kändes under kvällen helt okej, förutom i slutet av kvällen när sentimentaliteten smög sig på. Vi började kvällen med att prata lite och titta på lite youtube-klipp.


Jag och Malin med världens G-pose.


Lollo och Åsa.


Erik som till en början var lite för cool för att bli fotad.

Sedan kom det oundvikliga och det fantastiskt trevliga muffinsbakandet som Lollo och Malin då styrde upp. Jag, Erik och Åsa satt mest och tittade på och var väldigt nöjda med det. Väldigt goda muffins blev det utan våran hjälp i köket ändå.


Så småningom fastnade även han.


Sjukt goda muffins!

När alla muffins blivit uppätna, teet och kaffet urdrucket och vi bara satt och myste i ljusens sken så var det när Lollo tog fram knäckebröd helt oundvikligt att börja prata om politik. Helt otroligt långrandiga diskussioner uppstod där det ännu en gång blev klart hur stor skillnad i åsikter det finns mellan personer i våran lilla grupp men på något sätt var det väldigt kul att det blev sådant diskuterande. Samma påståenden ältades om och om igen i olika formuleringar men ingen tycktes villig att ge sig förutom i vissa mindre politiskt kopplade humana frågor. Jag uppskattade diskussionen väldigt mycket och det var väldigt trevligt att umgås innan Lollo sticker iväg. För det gör hon verkligen. Jävel.

Slutligen var det dags att säga hej då och den där sentimentala känslan man inte riktigt kan greppa ordentligt infann sig. Vi försäkrade oss om att vi skulle ses snart igen i London och ett par kramar senare konstaterade både jag och Erik den lustiga sentimentaliteten kring det hela. Så började vi vandra hemåt och stannade vid den där bänken och hade det där långa välbehövliga samtalet om det förflutna, världen och livet. Jag är just nu uppe alldeles för länge men det spelar ingen roll, för Lollo åker till London, Erik till Malmö och jag vet att jag kommer återse dem igen. Fler oförglömliga samtal kommer hållas, muffins kommer bakas och jag kommer ännu en gång att konstatera att jag har fantastiska vänner. Gott liv. God natt!

Nu sitter jag skönt mörbultad här hemma och tänker tillbaka lite på festivalen som varit. Jag är fantastiskt nöjd! Tyrolen visade sig vara en av de bästa festivalerna som överhuvudtaget går att finna i Sverige. Stämningen var hela tiden mysig och gemytlig och det gick alltid att hitta någonting som hände i något hörn av festivalområdet.

Det började med att jag på fredagsförmiddagen åkte ut tillsammans med Uffe och Johan. Jag och Uffe satte upp våra grejer under ett plåttak och det bildades ett spartanskt litet skivsäljarstånd. Sedan tittade vi runt, fikade och väntade på attt Johans PA-system skulle anlända.


Hela stället präglades av en gammaldags folkparkskänsla.


Fantastiskt välbevarade bilder prydde väggarna på flera ställen.




Underbara målningar i taket på en av scenerna.


Mysig servering.

Så småningom började allting rulla igång, människor som inte var funktionärer anlände och festivalen hade officiellt börjat. Försäljningen startade, vi turades om lite med att stå och sälja eller gå och titta på saker och jag fick besök först av min bror och sedan av Lovisa. Sen gick vi och tittade lite på Anders F. Rönnblom, ett band med gubbar som spelade lite småtrevlig musik och mest var sevärda för att en av medlemmarna såg ut som en blandning av en vithårig Bob Dylan (nuvarande ålder) och Bilbo Baggins från Sagan om ringen. Sedan tittade vi på Mikael Wiehe som stundvis var riktigt bra men det gick ändå inte att komma ifrån känslan av att han är ganska pretentiös. När han stod där och sjöng sina texter lät det på honom som om han berättar fantastiskt storslagen historia om hela världen. Det kändes helt enkelt inte genuint.

Efter en artistmässigt inte fantastisk start på festivalen så kom då lyckligtvis den fantastiske Stefan Sundström och visade var skåpet skulle stå. Till skillnad från Wiehe var han inte ett dugg pretentiös och det var helt omöjligt att inte sympatisera med honom när han stod och sjöng sina underbart vardagliga texter om sådana svårbeskrivliga saker. Men Sundström träffade mitt i prick. Något som också gjorde mig glad var att han sjöng om Skogsnäs och det sätt han dissade Björn Ranelid på var fantastiskt kul.


Stefan Sundström.


Mästaren.

Men det visade sig att kvällen hade mer att bjuda på än Stefan Sundström. Ska 'n ska skulle precis börja spela och jag kände mig inte så jättepeppad, hade precis köpt en korv jag tänkte avnjuta och vandrade långsamt in mot scenen. Då kom min bror fram till mig med de ungefärliga orden "Fan, Elias jag är så sjukt peppad! Kom nu, ät upp din korv så dansar vi!". Det resulterade i att jag också blev aspeppad så jag slängde i mig min korv i tre stora tuggor och på vägen plockade vi upp min andra bror och Viktor och sen gick vi längst fram och dansade. Jag dansade verkligen bokstavligt talat ut min själ, hade massor av kraft och ville att de aldrig skulle sluta spela. Helt underbart.


Tyrolen by night.

Efter Ska 'n ska var vi svettiga efter allt dansande och kände helt spontant att ett nattbad vore en bra idé. Vi gick förbi tältet mina bröder och Viktor hade, tog med oss några Tuborg och några Bryggmästare och gav oss iväg på jakt efter sjön. När vi då frågade några människor efter vägen till sjön så pekade en av människorna mot skogen och gav beskrivningen:
"Tvärs över gärd't, sen är det lite si och så."
Med vårt nyfunna självförtroende efter denna lysande beskrivning så gick vi längs vägen och in på småvägar lite hit och dit, jag och Viktor hade ett springrace som jag förlorade och blev rysligt utmattad av. Till slut började vi inse att vi förmodligen inte skulle hitta sjön så det var dags att lägga sig på marken och beundra stjärnorna istället. Efter att vi tillkännagett nederlaget fanns det inte så mycket mer att göra än att gå och lägga sig, så vi klämde in oss i tältet och gjorde just det.


Simon, Kiven, Samuel samt Viktor stolt ståendes.

Nästa dag inleddes med en förtjusande roséfrukost där det dracks Åkessons Roz Oz och åts polarbröd. På vinets kartongen stod det att det var från South Australia, Australia. Viktor förklarade att detta Roz Oz tydligen var resultatet av att man tagit allting från Ozzfest, tryckt ihop dem och gjort ett rosévin av det. Fantastisk frukost.


Simon och Viktor bilmattsliggunderlaget.


Samuel.

Jag kilade iväg och kollade vad som hände där vi sålde skivor men Uffe hade precis öppnat upp igen och det hände inte särskilt mycket så jag gick en runda och fotade lite. Sen gick jag tillbaka till mina bröder som satt vid tältet och bjöd mig på en Bryggmästare. Vi avnjöt varsin i solen och hade det riktigt gött tillsammans.


Sekunder innan Simon hällde öl i Samuels mun.

Dagen fortsatte väldigt bra, jag jobbade lite ibland och umgicks lite med människor ibland. Så småningom gick vi iväg och tittade på Dan Viktor som var väldigt bra, härlig på ett opretentiöst sätt och spelade sköna visor. Sedan hände det inte så mycket och både jag och Samuel kände oss lite uttråkade. Till slut kom en ljushet i det hela när vi som jag lovat skulle gå bort och titta när Midas skulle introducera bandet Faela. Han läste då en dikt han skrivit och gjorde det på ett väldigt bra sätt. Sen började Faela spela riktigt bra musik och både jag och Samuel blev mer pepp igen. Florence Valentin tittade vi senare också på men de hade ingen riktig spets i deras framförande och jag blev lite besviken när jag insåg att stora delar av mellansnacket och hela låtlistan var identiskt med snacket och låtlistan på Emmaboda.

Det sista som hände på festivalen var Svenska Akademien som presterade lika bra som vanligt och trots att jag var mörbultad och oerhört trött så kunde jag inte låta bli att dansa. Efter ett värdigt avslut på festivalen lastade vi på alla grejer på släpet och åkte hem till Växjö igen. Mörbultad och med träningsvärk efter allt dansande så finner jag mig själv idag fantastiskt glad över helgen.


Jag hoppas återvända hit nästa år.

Idag när jag vaknade var min bror i full färd med att tillreda den i särklass bästa soppan man kan tänka sig. Den innehöll bland annat rostad paprika, chili, vitlök och majs och smakade helt fantastiskt gott. Min bror hade lyckats helt perfekt med styrkan i soppan och till den åt vi ett fräscht olivbröd. Ett helt underbart sätt att kvickna till på. Efter att ha ätit diskade jag och drog ner och snackade med Uffe och fick det helt bekräftat att jag ska hjälpa honom på Tyrolen Deluxe imorgon och i övermorgon.

Sen så var det dags att ta en promenad med Aude och vi hamnade på lekplatsen vid Ekebacken där vi självklart lekte lite och hade ett fantastiskt photoshoot.


Ensamt barn på gunghästen?


Aude strikar drygposen.


Meep.

 
Den fina lekparken.


Ner för brandstången.


Yo también.


Happy happy.


Meep.

Och sen de bilder som vi bestämde blev bäst på hela dagen:


Devious G's.


Awesomeness.

Efter att vi var nöjda med lekandet så bestämde vi oss för att vandra in lite på den vackra kyrkogården vid Skogslyckan. Där fanns också en damm som det var väldigt fridfullt att sitta och prata vid. Vi kom fram till att de människorna som låg där intill förmodligen var ganska nöjda. Sittandes vid den fina dammen spenderade vi en del av dagen.


Frid.

Denna dag har i kontrast till de tidigare dagarna varit mycket innehållsrik; den började med att jag gick och träffade mina vänner Daniel, Peter och Pär. Senare anlände även Tobias. Vi åt lite pizza, stack så småningom hem till mig och bara pratade lite och hade det gött.


Lite skönt sällskap.

Sen så var det dags att dra sig ner mot sjön och möta några människor från den gamla klassen. Även om majoriteten av de som tagit sig dit var människor jag umgås med till vardags så var det ändå trevligt att återse ett par människor som man inte sett på ett tag. Vi pratade lite om vattnet som runnit under bron som brukligt är såklart, men ganska snart var jag, Aude och Joar tvungna att dra oss. Jag lyckades åtminstone ta en väldigt klämkäck bild på Daniel, Peter och Pär:


Så fina pojkar.


Aude och Joar anlände.


Trevligt folk.


Alldeles lagom idylliskt vid sjön.

När jag då så småningom kom hem från den lilla klasstillställningen så väntade en himmelsk måltid där hemma. Jag åt tillsammans med min mor och min bror bläckfiskringar med en massa härliga tillbehör och drack väldigt gott italienskt vin till. För att få rätt stämning lyssnade vi på Tom Waits och Peter Doherty till maten. Det var det bästa tänkbara sättet att ladda upp på inför kvällen som skulle komma.


En underbar måltid.


Mor och bror.

Efter den oerhört goda maten så stack jag iväg en stund till Aude och hade någon slags förfest med henne, Joar, Tobias och Urban. Så småningom drog vi ner till Deluxe och upptäckte att det var väldigt dött där. Så Urban kom med det briljanta förslaget att vi skulle kunna gå hem till hans bror och festa, så självklart gjorde vi det. Det var riktigt soft hemma hos Ubbes brorsa, han spelade grym musik och vi dansade. Så när partyt var igång igen drog vi oss ner till Deluxe en andra gång för att se om det var mindre tomt. Det var det och vi gled in. En annan trevlig sak var att jag för omväxlings skull umgicks med några andra människor än de vanliga när vi väl gått in igen och jag umgicks med den väldigt trevliga Lovisa och hennes crew. När kvällen drog sig mot sitt slut sa vi våra good byes och jag och Urban gick och konstaterade att det fanns en stor ironi i det mesta. Men att distansera sig från allting med ironi skulle ju ändå göra allting värre så vi kom fram till att vi får ha det som vi har det och härda ut. Det är faktiskt skönt att smått omotiverat beklaga sig lite över livet ibland och Urban är en fantastisk man, all tribut till honom! Klockan är alldeles för mycket när jag skriver detta egentligen men det här var helt enkelt rätt tid att skriva det här inlägget. Men nu börjar det bli läggdags.

God natt.

Igår kväll kilade jag hem till min far en runda och åt mat, drack vin och pratade med honom och min bror. Det var skönt och avslappnat i kontrast till hur det varit på stan natten innan. Min far hade lagat klyftpotatis och klyftpotatis, vinet var gott och alla var glada så det fanns egentligen ingenting mer man kunde begära.


Glad Simon.


Och en glad far.

Senare på kvällen när jag begett mig hemåt så ringde Gustav till mig och undrade om jag inte skulle komma över och dricka lite vin med honom. Han lockade också med att han hade en heliumballong vi kunde leka med så jag var helt enkelt tvungen att bege mig dit. Vi satt på hans balkong och drack vin, inhalerade lite helium så att våra röster lät fruktansvärt roliga och bara njöt av livet. Jag hade inte umgåtts med honom på ett tag så det var extra trevligt. Så småningom bestämde vi oss för att bege oss ner mot stan och titta på Tribe Vibes som spelade. De var helt okej men människorna i publiken var desto jobbigare så när de spelat ganska länge bestämde vi för att bege oss hemåt. Jobbiga människor till trots så var det en riktigt bra kväll.

Nu fortsätter det som alla i hela världen har väntat på; filmlistan! Idag ska tyngsta filmen nummer åtta rankas och idag har jag valt att presentera en fantastisk svensk film: Sånger från andra våningen.


Sånger från andra våningen av Roy Andersson

Denna filmen består av olika ganska vardagliga situationer som berättar om vanliga människors livsöden och på ett oerhört snyggt och skickligt sätt gestaltar dessa. Blandningen av de episoder som känns väldigt troliga att inträffa och de fullkomligt absurda fungerar väldigt bra i filmen och allting genomsyras av en väldigt träffande tragik. Roy Andersson är en riktig mästare på att framställa den svenska misären och det gör han verkligen till fullo i denna film som innehållet till trots ändå på många sätt är en väldigt vacker film. Den ger mycket att fundera över och är en av de snyggast filmade filmer som jag vet. Samtidigt är dialogerna perfekt utformade och gör att filmen i sin helhet skänker en väldigt stark känsla.

Nu ska jag alldeles strax dra iväg och bada tillsammans med min far. Jag återkommer förmodligen ikväll för att skriva någonting exceptionellt givande.

Elias

Igår träffades jag, Peter och Joar för att hitta på någonting revolutionerande. Efter att vi ätit lite thailändsk mat på Tam Nak så gick vi till coop nära för att införskaffa folköl. På vägen dit kände jag och Joar ett behov att visa våran solidaritet med Peter som var drabbad av ett djävulskt skoskav. Det var så här ensko-regeln skapades som skulle gälla under resten av kvällen.


Ensko-regeln föds.

När vi var färdiga med våra inköp som bestod av tre sorters folköl (Tingsryd Pilsner, Mariestads och Three Hearts green eko lager) så började planerna inför kvällen att formas. Vi bestämde att den skulle gå i grönskans tecken. Vad detta innebar att vi skulle hitta ett antal gröna eller gemytliga platser, dricka en öl på varje ställe för att slutligen avsluta det hela med Det gröna guldet på staglabacken. Vårt första stopp blev en trevlig liten glänta med tre träd som bildade en triangel och den första ölen som testades blev Tingsryd Pilsner som senare blev utsedd till top dog.


En väldigt trevlig glänta.

Nästa stopp på vägen hittade vi i närheten av Fagrabäck där vi hittade lite skog att slå oss ner vid och det hela fortsatte med Three Hearts green eko lager som tyvärr inte nådde upp till den förra ölens storhet. Men det var ett trevligt ställe att sitta och snacka på.


Mysigt.

Det hela fortsatte med att vi traskade vidare ett bra tag, vi gick förbi hemköp och köpte lite chips och forsatte mot öster för att hitta nästa ställe att stanna på. Till sist blev vi lite trötta på att gå och trots Peters protester slog vi oss ner vid ett lugnt ställe i närheten av ett villaområde.


Fantástico!

På promenaden vidare mot nästa ställe så hittade vi en badboll som självklart togs upp i gemenskapen och vi hittade också en vägg med ett äpple på som vi aldrig sett förut. Och så, bara för säkerhets skull så tog vi en bild som vi ska ha om vi någonsin skulle få för oss att göra en skiva tillsammans. Så slog vi oss ner på ett väldigt litet berg och fortsatte ha trevligt.


Om vi någonsin gör en skiva.


Badbollen välkomnades i gemenskapen och äpplet lyste upp världen.


Show must go on.

Äventyren på vägen fortsatte, Joar hittade två bollar till som vi ratade för att de inte var nära på så fabulösa som den boll vi redan hade. Så kom vi till slut fram till serveringen vid en pizzeria som var stängd för dagen och slog oss ner för att göra ett sista stopp innan staglabergets crescendo.


Söta pojkarna, galne Peter, fötterna och skorna och avskedet, once again.

Så var det då äntligen dags att ta sig mot staglaberget men före det var joar tvungen att försöka klättra upp i en gran.


Climb, climb, climb the tree.

Till slut kom vi då fram till staglaberget och det gröna guldet serverades till massorna, som inte gillade det så jättemycket men ändå kände att det var fullständigt värt det. Eftersom smaken inte riktigt var så angenäm som man kunde önska dracks det inte så mycket men det smakades åtminstone. Vi var väldigt nöjda ändå.


Jomen, så att...

Kvällen avslutades med att vi släppte tillbaka badbollen där den hörde hemma med ett högtidligt farväl och att Peter gjorde en staty lite finare med ett par blommor, en underbar kväll helt enkelt!


Hej då bollen.


Fina blommor.

Jag hoppas det kommer fler kvällar som den här. Men ikväll blir det chill på staglabacken och möjligtvis lite deuxe, ciao!

Igår kväll tog jag en badtur med Aude där vi betonade hur exceptionellt dekadenta vi var. Det låg en massa konstigheter i luften och vi trallade på Take a walk on the wild side av Lou Reed. Du-du-du-du-du-du-du-du-du-du-du-du-du-du-du-du... Men mest av allt undrade vi vart världen är på väg. Jag tror att den är på väg någonstans åtminstone men förmodligen åt något så komplicerat håll att det blir väldigt svårt för en vanlig människa att hänga med. Det vore mycket lättare att vara en katt och bara äta, sova och ibland posa på en bild som någon tar.


Hej, jag är en katt.