Denna dag har i kontrast till de tidigare dagarna varit mycket innehållsrik; den började med att jag gick och träffade mina vänner Daniel, Peter och Pär. Senare anlände även Tobias. Vi åt lite pizza, stack så småningom hem till mig och bara pratade lite och hade det gött.


Lite skönt sällskap.

Sen så var det dags att dra sig ner mot sjön och möta några människor från den gamla klassen. Även om majoriteten av de som tagit sig dit var människor jag umgås med till vardags så var det ändå trevligt att återse ett par människor som man inte sett på ett tag. Vi pratade lite om vattnet som runnit under bron som brukligt är såklart, men ganska snart var jag, Aude och Joar tvungna att dra oss. Jag lyckades åtminstone ta en väldigt klämkäck bild på Daniel, Peter och Pär:


Så fina pojkar.


Aude och Joar anlände.


Trevligt folk.


Alldeles lagom idylliskt vid sjön.

När jag då så småningom kom hem från den lilla klasstillställningen så väntade en himmelsk måltid där hemma. Jag åt tillsammans med min mor och min bror bläckfiskringar med en massa härliga tillbehör och drack väldigt gott italienskt vin till. För att få rätt stämning lyssnade vi på Tom Waits och Peter Doherty till maten. Det var det bästa tänkbara sättet att ladda upp på inför kvällen som skulle komma.


En underbar måltid.


Mor och bror.

Efter den oerhört goda maten så stack jag iväg en stund till Aude och hade någon slags förfest med henne, Joar, Tobias och Urban. Så småningom drog vi ner till Deluxe och upptäckte att det var väldigt dött där. Så Urban kom med det briljanta förslaget att vi skulle kunna gå hem till hans bror och festa, så självklart gjorde vi det. Det var riktigt soft hemma hos Ubbes brorsa, han spelade grym musik och vi dansade. Så när partyt var igång igen drog vi oss ner till Deluxe en andra gång för att se om det var mindre tomt. Det var det och vi gled in. En annan trevlig sak var att jag för omväxlings skull umgicks med några andra människor än de vanliga när vi väl gått in igen och jag umgicks med den väldigt trevliga Lovisa och hennes crew. När kvällen drog sig mot sitt slut sa vi våra good byes och jag och Urban gick och konstaterade att det fanns en stor ironi i det mesta. Men att distansera sig från allting med ironi skulle ju ändå göra allting värre så vi kom fram till att vi får ha det som vi har det och härda ut. Det är faktiskt skönt att smått omotiverat beklaga sig lite över livet ibland och Urban är en fantastisk man, all tribut till honom! Klockan är alldeles för mycket när jag skriver detta egentligen men det här var helt enkelt rätt tid att skriva det här inlägget. Men nu börjar det bli läggdags.

God natt.