Jag kom nyligen hem igen efter att ha pratat länge tillsammans med en av de absolut bästa människorna jag vet; Erik. Vi pratade om allting som det kändes värt att prata om, slängde in några ångestfyllda genanta ögonblick vi minns i den metaforiska gamla byrån i hörnet och utelämnade ingenting. Det är sällan man har sådana oerhört bra samtal och jag uppskattade det något alldeles enormt. För att skänka lite substans och struktur till detta inlägget då så ska jag börja från den ganska innehållsrika dagens början.


Jag och min käre bror åkte till Växjös bästa thairestaruang - Thai House.


Lunchbuffén där är helt enkelt fantastisk.

Så efter denna uppiggande lunch var jag hur redo som helst att tackla resten av dagen. När kvällen då närmade sig så cyklade jag och träffade Lovisa, Malin och Åsa eftersom vi bestämt att vi skulle ha lite myskväll. Efter en stund dök också Erik upp. Det var väldigt trevligt att umgås med dem och faktumet att Lollo på fredag åker iväg till London kändes under kvällen helt okej, förutom i slutet av kvällen när sentimentaliteten smög sig på. Vi började kvällen med att prata lite och titta på lite youtube-klipp.


Jag och Malin med världens G-pose.


Lollo och Åsa.


Erik som till en början var lite för cool för att bli fotad.

Sedan kom det oundvikliga och det fantastiskt trevliga muffinsbakandet som Lollo och Malin då styrde upp. Jag, Erik och Åsa satt mest och tittade på och var väldigt nöjda med det. Väldigt goda muffins blev det utan våran hjälp i köket ändå.


Så småningom fastnade även han.


Sjukt goda muffins!

När alla muffins blivit uppätna, teet och kaffet urdrucket och vi bara satt och myste i ljusens sken så var det när Lollo tog fram knäckebröd helt oundvikligt att börja prata om politik. Helt otroligt långrandiga diskussioner uppstod där det ännu en gång blev klart hur stor skillnad i åsikter det finns mellan personer i våran lilla grupp men på något sätt var det väldigt kul att det blev sådant diskuterande. Samma påståenden ältades om och om igen i olika formuleringar men ingen tycktes villig att ge sig förutom i vissa mindre politiskt kopplade humana frågor. Jag uppskattade diskussionen väldigt mycket och det var väldigt trevligt att umgås innan Lollo sticker iväg. För det gör hon verkligen. Jävel.

Slutligen var det dags att säga hej då och den där sentimentala känslan man inte riktigt kan greppa ordentligt infann sig. Vi försäkrade oss om att vi skulle ses snart igen i London och ett par kramar senare konstaterade både jag och Erik den lustiga sentimentaliteten kring det hela. Så började vi vandra hemåt och stannade vid den där bänken och hade det där långa välbehövliga samtalet om det förflutna, världen och livet. Jag är just nu uppe alldeles för länge men det spelar ingen roll, för Lollo åker till London, Erik till Malmö och jag vet att jag kommer återse dem igen. Fler oförglömliga samtal kommer hållas, muffins kommer bakas och jag kommer ännu en gång att konstatera att jag har fantastiska vänner. Gott liv. God natt!