Jag hade egentligen inte planerat att gå ut överhuvudtaget när jag lite skönt seg låg i soffan och kollade när Gordon Ramsay hjälpte en förfallen krog på fötter igen i Kitchen Nightmares. Med andra ord kände jag att jag skulle vara ganska nöjd om jag spenderade resten av kvällen på ett liknande sätt. Men ödet(d.v.s. Aude) ville annorlunda och hon ringde mig och lyckades övertala mig till att gå till Deluxe med henne och Joar.

Mina båda vänner svängde förbi mitt hus och första stoppet på vägen var Coop nära eftersom jag inte tänkte dricka särskilt hårt och inte ville slösa mina festivalöl som inhandlats tidigare under dagen. Väldigt nöjd spatserade jag sedan ut ur affären och talade om för Aude och Joar att jag fått mina folköl fantastiskt billigt, bara tjugotvå kronor för fyra stycken! Naiviteten var stor. Hur som helst fortsatte vi efter inköpet till en gräsplätt där vi slog oss ner för att starta vårt lilla party. När jag då öppnade min första öl gick det upp för mig att det var 2,8:or som jag råkat köpa. Aude skrattade skadeglatt och Joar sa att jag kunde få ta någon av hans fina Heineken-öl. Helt plötsligt var det kristallklart varför mina öl varit så billiga. Men goda var de i alla fall.


Joar och Aude i gräset.


Strike a pose.

Efter en liten stund gav Aude sig av för att möta upp en annan vän medan jag och Joar uppsökte en bänk en bit från gräset där vi hoppades kunna undfly de flesta myggorna. Tillsammans satt vi där, drack våran öl och pratade när jag plötsligt kom att tänka på en viss Tortuga som fortfarande måste vara verksam eftersom taggen SAR var målad på soptunnan bredvid bänken. Det gjorde mig lite glad.


Joar med sin öl.

Så småningom drog vi oss ner till Deluxe där vi återfann Aude med hennes vän samt en annan tjej som berättade en rad anekdoter från hennes arbete på ett rättspsyk för mig. Både Joar och Aude uttryckte efteråt sin skepcism över ämnet men när hon väl pratade om det var det svårt att locka in henne på andra samtalsämnen. En viss morbiditet var närvarande men det var ju åtminstone ett ovanligt ämne och så tipsade hon om var jag kunde tänkas få ett extraknäck i höst.


Innefolket på Deluxe.

Stämningen var till en början något för avslappnad och vi tyckte att det var för lite människor ute. Så vi satt och pratade lite, sedan gick jag och Joar ut på verandan en sväng och hälsade på ett par människor och funderade på vad man skulle ta sig till för att liva upp det hela. När vi åter kom in så var dansgolvet fullt av människor, musiken var bättre och stämningen var på topp. Då tog vi tillfället i akt och dansade dojjorna av oss. Om dansgolvet tömdes en aning så fyllde vi ut det med våra fantastiska, smått okontrollerade och rysligt innovativa moves. Vi blev på precis rätt humör för att dansa och det kändes som Deluxe igen, precis som när man var nere i källaren och rockade det trånga men samtidigt underabara dansgolvet. Danshysterin kom till ett abrupt slut när kvällens DJ fick för sig att det var rätt att spela låten Svennebanan. Detta kunde varit en besvikelse men vi kom senare fram till att just detta låtväl resulterat i en välbehövd liten paus där vi gick ut på verandan för att hämta luft.


En bild jag sa att jag inte skulle lägga ut eftersom vi ser så hjälplöst fula ut,
men i efterhand inser jag att den måste med.

När vi ännu en gång äntrade dansgolvet var musiken betydligt bättre och vi kom in i ännu en period av fullständigt hämningslöst dansande. Det var fantastiskt kul! Så när vi blivit för varma och svettiga för att stå ut längre och gick ut i luften igen för att svalka oss konstaterade vi att vi var så nöjda man kunde bli med det hela och att det skulle vara trevligt att leta reda på någonting att äta. Så vi letade fram Aude, sa hej då och traskade mot McDonalds som var stängt. När vi gick vidare på vår jakt efter mat och kom fram till Oxgrillen skådade vi alla människorna runt omkring så drabbades vi samtidigt av ett styng i bröstet. Det var en sådan tragik i det hela, så vi bestämde oss för att skippa nattmaten och just då kom Joars skjuts och hämtade honom så vi skildes åt och jag begav mig ensam hem i natten.


Växjös tomma gator.

På vägen hem passerade jag BG:s där ett gäng danskar av någon anledning valt att samlas utanför och bröla lite. Det såg ganska komiskt ut. Sen gick jag förbi en plats där de höll på att bygga upp något slags cirkustält och tänkte direkt på Peter. För att toppa min kväll började det slutligen att regna lite smått. Jag vet inte varför men jag tycker väldigt mycket om att gå hem genom natten när det regnar lite, det är fridfullt på något sätt.


Till Peter som ständigt längtar efter att nån gång få gå på cirkus...

Imorgon åker jag iväg till den fabulösa Emmabodafestivalen och återvänder inte hem förrän på söndag, så alla som råkar vara lyckliga nog att läsa det här ska vara medvetna om att nästa inlägg kommer tidigast på söndag, om nu inte Olivia får för sig att gästblogga. Nu är det i alla fall dags att sova för min del, för imorgon väntar stora äventyr!

G'night!

Elias