När jag steg upp på morgonen och åt frukost så sa min mor att hon sett en vinbärssnäcka ute i trädgården. Jag blev nyfiken och frågade vart hon sett den så då gick hon ut och visade mig och där i gräset låg den fortfarande och sölade sig fram. Självklart fotade jag det fina djuret! Ända sedan jag var liten har jag altid tyckt särskilt mycket om dessa djur, det är helt enkelt nåt speciellt med dem.


Ute på promenad i det våta gräset.

Idag har jag också läst ut boken Sputnikälskling av Haruki Murakami och ännu en gång fick jag den där speciella känslan som jag bara kan känna efter att ha läst en av hans böcker. Om ni missat denna mästare så måste ni helt enkelt läsa något av honom. Varje gång jag läst ut en bok av honom är det som om jag kommit till någon undermedveten insikt. Jag både älskar och hatar det på samma gång eftersom väldigt många andra böcker framstår som bleka i jämförelse.

Under aftonen åkte jag ut till Olivia där hon, jag och Felicia satt och drack lite te, spelade gitarr och mest bara hade trevligt. Vi satt och spelade lite slumpmässiga saker var och en så det blev väl inte särskilt mycket i låtväg men kul var det i alla fall. Olivia och jag spelade dock en ganska grym bluesgrej när jag kompade på gitarren och hon rockade på pianot. Det finns utan tvekan stor potential i vår lilla grupp. Särskilt personlighetsmässigt. Och i och med detta konstaterar jag att kollage är det nya svarta på min blogg.


Jam jam jam.

När sedan sista bussen från Gemla till Växjö gick så hoppade jag på den och reflekterade lite kort över hur låg stämning det är på bussar i allmänhet. Sedan upptäckte jag en skylt längst fram i bussen och tyckte synd om busschauffören som jag tyckte redan hade ett bedrägligt jobb innan skyltens existens. Tur att jag inte åker buss så ofta. Den här bilden är till alla er stackars ensamma busschaufförer som inte ens får prata på jobbet längre. Frid!

Elias


"Samtal med föraren förbjudet under färd"