Men när hopplösheten smyger sig på vad gör man då? Kollar facebook, äter choklad, söker ännu ett jobb? Jag vet inte. Det enda som är säkert är att snart nu så har jag sysselsatt mig med någonting som kan få tankarna bort från det hopplösa. Men samtidigt finns alltid insikten kvar som säger att nästa gång jag vaknar kommer det hopplösa upp igen och jag börjar om igen i min lilla cykel. Just den cykeln som bara fortsätter är vad som irriterar mig egentligen. Så ge mig ett jobb, tack.

Att bara sitta och tänka i det väldigt tråkiga resonemanget leder i alla fall ingenstans så istället tänker jag för det allra mesta på annat. Som att plugga Öst- och Sydöstasienkunskap - Japanska på Lunds Universitet. Vore sjukt kul att plugga om Japan som bland annat faktiskt är ursprungslandet till:
1. Kanako.
2. Totoro.
3. Ryuk från Death Note.



Så långt fungerar mina tankar väldigt bra men sen kommer det här med jobb ännu en gång in i bilden och jag vet inte hur mycket en sådan utbildning skulle bidra till att jag kan få ett jobb. Men just nu känner jag mig ganska sugen på den utbildningen faktiskt, gärna åka iväg som utbytesstudent med. Kanske finns det en hel del hopp för framtiden ändå.