Det ultimata i-landsproblemet är att man hela tiden ska känna att man har möjligheten att göra i princip vad som helst och samtidigt lida av tvånget att försöka göra det mest socialt acceptabla. How can I think outside the box when I'm living in it?

Ja jag bor i likhet med de flesta andra människor i en låda, en drös med regler som ska göra det lättare för mig att agera i enlighet med samhället och ge mig ångest när jag inte gör det. Som arbetslös (aka arbetssökande) känner jag mig inte helt funktionell i livet i lådan eftersom jag enligt lådan inte har en vettig sysselsättning att ägna mig åt på vardagarna. Men det största problemet är att jag och den tioprocentiga minoritet jag tillhör knappt ges en möjlighet till en sån sysselsättning. Det måste vara något grundläggande fel med det tankesätt vi har när vi i detta land har det så välställt men att samtidigt så många, arbetslösa eller icke, mår så dåligt. Med andra ord - lådan är sinnessjuk!

Ännu är inte hoppet ute för mig eftersom jag väntar på att Dosapoteket ska kontakta mig om arbete efter arbetsintervjun förra veckan som gick ganska bra. Annars lyckas jag ganska effektivt slå undan alla ångestmoln som är på väg mot mig genom att umgås och fika med vänner. Så jag kan inte säga att jag är missnöjd med min tillvaro men det är aldrig dumt att rikta lite samhällskritik när jag fortfarande kan. Det är jag berättigad till. Jag såg ett bra program (Konsten att vara människa) om de krav vi ställs inför i samhället och hur mycket det faktiskt krävs att vara människa idag. Om man orkar titta på det så finns det i alla fall på SVT Play här.

Så för att sprida lite visdom citerar jag den fantastiske karaktären Harald från filmen I Kina spiser de hunde:

"Det finns inget rätt eller fel. Det bestämmer man själv. I Kina kan man äta en hel schäfer utan att det gör någonting. Det har de själva bestämt. Det gäller bara att ta reda på vad man inte kan göra och sedan låta bli att göra det."


Harald från I Kina spiser de hunde.