Det har varit en väldigt skön och avslappnad kväll då jag åt god mat tillsammans med mina båda bröder och min mor. Väldigt skönt att bara sitta och prata om det som först dyker upp i huvudet och sällskapet var verkligen perfekt. Sen gjorde vi lite kaffe och satt och myste i de levande ljusens sken. När min ena bror rusat iväg på äventyr, min andra gått hem till sig och mor gått och lagt sig så fann jag mig ensam i soffan läsandes en bok jag tycker väldigt mycket om. Det hela kändes väldigt bra.


Harmoni.


Kafka på stranden.

Nu ska jag läsa ut den underbara boken som ännu en gång ger mig den där känslan som man inte riktigt kan sätta fingret på, som om man funnit någon insikt man inte själv riktigt förstår men att samtidigt allting är som innan. Det är en känsla som jag bara kan få av Murakamis böcker. Förmodligen är det den största anledningen till att jag tycker om dem så mycket.