Det var en smått lustig natt som ledde fram till denna dagen då jag hade två smålustiga drömmar som jag idag kommer ihåg. Första drömmen var helt slumpmässig, det var midsommar och av någon anledning så tyckte min farfar att det var ett utmärkt tillfälle att bara så där ge bort tiotusen kronor till mig. Jag blev fullständigt mållös och överlycklig i drömmen och tänkte att det förmodligen var på det viset det skulle kännas om jag vann lika mycket på en trisslott. På grund av den reflektionen jag hade i drömmen har jag bestämt mig för att idag gå och köpa en trisslott.

Den andra drömmen handlade om något helt annat, jag satt på ett flygplan och närmade mig precis Tokyo. Detta gjorde mig också väldigt exalterad och jag ropade till min medpassagerare "Jaa! Här är det fan, Tokyo!". Jag antar att båda drömmarna har anknytning till min vilja att spara pengar och sedan sticka iväg och resa. Japan är väldigt fascinerande och det vore fantastiskt att hälsa på Kanako som var utbytesstudent i min gymnasieklass. Hon bor i Naha, Okinawa och dit vill jag åka någon gång under nästa år. Först ska jag bara tjäna ihop pengarna till det också.

Till sist kom jag ännu en gång att tänka på hur mycket äldre det känns som att vi blivit och hur ovan jag fortfarande är med den känslan. Igår på vägen hem i bilen så satt vi och snackade om att hitta på någonting snart igen och genast kom frågan om datum upp och almanackorna i mobilen slängdes genast fram. Jag började skratta lite eftersom det aldrig för mig varit så påtagligt innan som när vi i omgångar började säga "Nää, då jobbar jag" eller "då har inte jag fått lön ännu" och "då är inte jag hemma". Nu är man då alltså tvungen att ta ansvar och grejer, och planera! Trots att tiden då man bara drog runt på stan utan mål verkligen inte är långt borta så känns den just nu väldigt avlägsen.

Just nu är jag fortfarande helt trollbunden av min dröm eftersom det är en mental dröm jag har att åka till Japan och när jag nu upplevt den genom "konkret" drömmande också blir jag ännu mer sugen på att åka. I want you, Japan.


Staden Naha, där Kanako är bosatt och en av dess idylliska stränder.

Jag tittade precis färdigt på The Curious Case of Benjamin Button och blev tyvärr varken särskilt imponerad eller berörd av filmen i sig. Däremot när jag sedan tittade in på Felicias blogg sagolikasaker.blogg.se och såg hennes inlägg om att hon såg tillbaka på Pragresan med kulturklassen började jag tänka. Man kan ju fråga sig vart allt tog vägen, jag har fortfarande väldigt lätt för att bli sentimental när det gäller skolan och de tre fantastiska åren jag spenderade där. Jag tror faktiskt att nu när augusti närmar sig har jag insett att jag inte ska återvända till den skolan igen och träffa den gamla klassen och småprata om sommaren. Nu får jag forma mitt eget liv och måste göra någonting av det. Speciellt när jag tänker tillbaka på den resan vi gjorde med kulturklassen så inser jag hur otroligt bra vi hade det. En del av mig saknar det men en annan är fast besluten att gå vidare. Det liv jag lever nu är trots allt väldigt bra och jag vet att framtiden har mycket att bjuda på.

Men just nu får jag leva i nuet och försöka fatta så vettiga beslut som möjligt. Det känns som att det bästa är att tacka ja till att plugga filmvetenskap på universitetet i höst, då får jag någonting att göra medan jag kan söka jobb och fundera ut vart jag ska ge mig av. På måndag ska jag gå och ge blod igen, det ser jag fram emot, förra gången jag gjorde det kände jag mig väldigt fridfull efteråt. Imorgon blir det förhoppningsvis lite band rehearsal med Felicia och Olivia men det får jag se då.


For the good times that we shared, jag kommer aldrig glömma denna resa.

Så istället för att slösa bort tiden på att titta på halvdåliga amerikanska storfilmer får jag försöka göra någonting av det hela. Jag väljer att avsluta det här mycket fundersamma inlägget med en fras som Jorge, en mycket vis man, yttrade till Lina och Felicia när de skulle gå efter att vi suttit och pratat och chillat på vårat rum på vandrarhemmet:
"Kom tillbaka om ni har tråkigt"

Elias