That keeps me searching for a heart of gold - la-la-la-la - and I'm getting old. Det sjunger Neil just nu ur min dators högtalare och jag vet inte riktigt vad jag ska tro eller tänka om det. En väldigt bra låt är det i alla fall och mina reflektioner om den får nog stanna där, som ett förslag om något man kan lyssna på idag.

Det börjar bli lite frustrerande att fortfarande förväntansfullt vänta på ett svar från Dosapoteket; när får jag börja jobba, hur mycket får jag jobba, får jag ens jobb överhuvudtaget? Dagarna börjar flyta in i varandra och jag får inte särskilt mycket uträttat bortsett från att döda tid och kolla min inkorg. Så oundvikligen har det fått mig att börja fundera en hel del på saker och ting, främst framtiden. Om det är bra eller dåligt att jag gör det vet jag inte men det känns som att det mesta resulterar i att det jag vill är ganska svårgenomförbart och förmodligen inte skulle resultera i någon särskilt ljus professionell framtid.

Så frågan är egentligen vad jag ska prioritera; göra någonting jag verkligen vill och få en lite halvtaskig framtid eller göra någonting jag tycker är okej och få en bättre framtid. Jag har ju i och för sig aldrig sett scenariot att göra karriär som särskilt passande för mig men krångligt som fan är det. Vad göra?

Under de senaste dagarna har jag ändå lyckats med en del saker, bland annat (yes, nu kommer den - den oerhört provocerande bloggarlistan):

- Blivit väckt av Jehovas Vittnen.
- Ätit på Akropolis samt spöat skiten ur Pär och Tobias på bowling under nicknamet DOMINATOR.
- Fikat med Aude och senare tittat på Metropia tillsammans med min far på Folkets Bio men tyvärr var den ganska tunn och inte så mycket att ha. Hyfsat snygg men annars inget speciellt.
- Idag ätit på Spice 'n Rice med Pär och chitchatat med mannen i kassan.

Nu hoppas jag så många som möjligt blev provocerade och kallar mig pretentiös, I deserve it! Så för att fylla ut det här inlägget så ska jag posta en bild från Metropia som jag för övrigt inte rekommenderar att kolla på eftersom den inte levererade något större budskap än "ett grått övervakningssamhälle där huvudpersonen blir utnyttjad av systemet och lite ledsen kommer hem igen vid dagens slut". Om man ska känna någonting får det gärna vara lite skarpare än så men bilden måste postas i alla fall!