Som väntat var stämningen nu under de pågående Karl-Oskar dagarna här i Växjö lika sunkig som jag förväntat mig och trots att jag sökte Kafé Deluxe som en fristad så blev det ändå inte så jättekul. Gamla hjulspår används igen men av andra människor medan jag resolut ser på och för en gångs skull känner mig gammal. Att göra det vid nitton års ålder känns lite sorgligt, men som tur är varar ju det hela bara under helgen och snart retirerar de jobbiga människorna tillbaka till sina bon.

Nu går vi vidare till någonting roligare; filmlistan! Jag tänker nu lista nummer nio på min lilla lista på de tio tyngsta filmerna och jag har då valt att lista Funny Games denna gång.


Funny Games av Michael Haneke.

Om man på ett bra sätt ska definiera psykisk terror så är denna film ett praktexempel. Det är en film som skapar ett sånt oerhört obehag när man tittar på den så att man helt enkelt måste fortsätta att titta. Istället för att som en film som Saw anspela på det rent fysiskt obehagliga och splatter så framhävs de mörka sidorna av människans natur. Hanekes teknik skapar ett fullständigt annat djup där obehaget går rakt in i benmärgen och allting bottnar i någonting samtidigt som en stor meningslöshet är närvarande. Vill man känna att man lever och må lite så där skönt dåligt efter en film och bli lite omskakad är det definitivt en film att se. En oerhört tung filmupplevelse som lämnar sina spår. Väldigt välgjord och sevärd men ingenting för den som är ute efter någonting lättsamt.