Idag kom jag hem från Emmabodafestivalen efter att ha spenderat större delen av morgonen med att vänta på att Erik skulle vakna inne i tältet. Nu är jag hyfsat sliten men väldigt glad över att jag åkte till festivalen, tveklöst värt det! Tyvärr vågade jag inte ta med min kamera men jag kan säkert hitta någon bild ändå.

Jag och Erik kom fram till festivalen i torsdags kånkandes vår tunga packning och blev bemötta av Dante och Elsa som erbjöd sig att hjälpa oss leta upp en bra plats att sätta upp tältet på och officiellt starta upp vårat camp. Vi hittade en fin plats intill ett par träd där vi precis hann sätta upp vårat tält innan det började regna. Sen anlände de andra och satte upp sina tält och festivalandet kunde börja!

Vi gled iväg och tittade på Bob Hund som gjorde en fantastisk spelning. Åter vid campet så ölade vi vidare och hade det väldigt bra helt enkelt och sen var det dags att dansa. När 2manydjs spelade dansade vi leran till trots skorna av oss. Men oavsett hur mycket jag dansade och smutsade ner mig så var det fullständigt omöjligt att göra den franska flaggan på mina espandrillos lerig. Jag och Pauline kom fram till att den måste inneha någon dold kraft.


Ze flag stands strong!

Andra dagen vaknade folket upp och kände sig ganska slitna efter gårdagen så vi bestämde oss för att gå in till stan och äta pizza. När det var avklarat begav vi oss till campet för att börja festandet ännu en gång. Plötsligt hittade Viktor en fantastisk ordväxling inspelad på hans mobil;

"Vad sa de till dig Erik?"
(Erik böjer sig fram och tittar rakt in i kameran med en dödsallvarlig min)
"De sa att de älskade mig!"

Det hela blev bara ännu mera komiskt när det visade sig att Erik inte hade något minne alls av att han sagt det. En annan skön grej startades när Dante kom och lärde mig världens bästa och enklaste dryckeslek. Den består av fyra ord som man säger på finlandssvenska: öppnar, slurp, nu och slut. Varje gång någon säger nu ska man dricka och de andra orden är mest till för att det är roligt att prata finlandssvenska.


 
Efter några rundor av leken var det dags att gå och titta på Florence Valentin vars sångare förgyllde spelningen med sitt mellansnack om samhällsklyftor och att störta regeringen. Han sa många väldigt humana och vettiga grejer som jag hade lätt att relatera till. Dock kunde inte spelningen stämningsmässigt jämföras med förra gången jag såg dem på Deluxe. Efter Florence Valentin var det dags att gå och dansa med Navid Modiri & Gudarna som gjorde en skön spelning med massa låtar jag kunde. Sen bojkottade jag och Pauline Markus Krunegård och gick istället och tittade på de mycket mera sevärda Metronomy som spelade lite lustig men ändå trevlig musik.

I campet krigsmålade sig sedan Pauline inför Late Of The Pier och The Wombats och sprang iväg för att titta på dem. Jag däremot fryste ganska rejält så jag tänkte gå in i mitt tält och hämta min jacka. Men väl inne i tältet slogs jag av hur varm och skön sovsäcken såg ut, jag kunde ju bara vila en liten stund. Nästa gång jag vaknade upptäckte jag att Erik helt plötsligt låg bredvid mig och jag blev lite förvirrad. När jag sedan fick för mig att gå upp insåg jag att klockan var kvart över fyra och The Wombats slutat spela för tre timmar sedan. Så jag och Erik gjorde helt enkelt det bästa av det, steg upp och gick runt och flummade tillsammans ett par timmar och träffade två sjukt trevliga stockholmare. Sen sov jag en timme till och den nya dagen var på ingång.


Denna dag kom Lollo och Johanna till festivalen.

Under den sista dagen var det ganska få band/artister som kändes sevärda så under större delen av den så hängde jag i mitt eget eller andra människors camp. Jag träffade massa softa människor och bara hade det gött ända fram tills det var dags att gå och se på Svenska Akademien som var väldigt roliga att se igen. Det som är skönt med dem är att man vet att de alltid levererar och denna gången jag såg dem gjorde de det i allra högsta grad. Vi dansade tills vi inte pallade mer och sen dansade vi lite till. När det var slut så sprang jag och Pauline iväg och tittade på festivalens joker, The Pains Of Being Pure At Heart, ett amerikanskt band som lät sjukt mycket som ett brittiskt och jag hört skulle vara bra live. De var jättebra och jag kände mig riktigt lycklig när jag tittade på dem. En skön överraskning. Slutligen tittade jag lite på Familjen som inte var särskilt mycket att ha och sen hängde jag runt lite med olika människor och gick och la mig.

En mycket god festival!