Att det mest produktiva jag gjort idag var att lägga upp en video på facebook där Peter ligger på marken och jämrar sig lite säger en hel del om min dag i stort. Jag har också gått runt i samma t-shirt som det står Ciao Ciao Italia på i samma stil som Coca Colas logga, så det har med andra ord inte blivit mycket aktivitet utanför huset. Men det skiter jag i, för jag är ledig. För att göra någonting en smula mera produktivt så ska jag i alla fall slänga upp nummer sju på listan på de tio av någon anledning tyngsta filmerna.


Kaze no tani no Naushika av Hayao Miyazaki.

På den sjunde placeringen på listan väljer jag då alltså att lägga Kaze no tani no Naushika (engelsk titel Nausicaä of the Valley of the Wind). Det gör jag för att Hayao Miyazaki är så fruktansvärt bra på det han gör och för att han redan 1984 på ett sådant konstnärligt vis tog upp hur vi människor misshandlar jorden. Det gröna tänket var ju knappast så uppe på tapeten då men med den här filmen visade Miyazaki någonting annat. Hela filmen är underbart tecknad på det väldigt stilfulla sätt som resten av Miyazakis filmer också är tecknade på. Musiken, bilderna och handlingen fungerar fantastiskt bra tillsammans och samtidigt som vissa onaturliga saker sker i filmen så är den väldigt lätt att tillämpa på vår värld. Om man inte vill fokusera på dess budskap är det annars en utmärkt film att bara se på eftersom det trots tyngden bakom innehållet finns en väldigt härlig känsla genom hela filmen. Det är svårt att verkligen definiera vad som är så oerhört bra med den men jag tror det är att helheten smälter samman på ett sådant bra sätt och filmen blir helt enkelt en njutning att titta på. Tecknad film är en väldigt underskattad kategori som för det mesta bara anses kunna få människor att skratta eller vara lite småsöta. Men Miyazaki visar att det kan vara annorlunda och skapar en film som i allra högsta grad kan mäta sig med otecknade. Se den så kommer ni förstå vad jag menar.