Kvällen spenderades med Emmy och Gustav hemma hos Emmy där vi pratade och tog varsin öl som alla gör. Förutom det har jag inte gjort så fruktansvärt mycket under dagen. Jag har läst lite i The Sons av Franz Kafka som jag inte riktigt vet vad jag tycker om ännu, men det får vi väl se. Kollade in schemat för kursen i filmvetenskap som jag ska gå på universitetet här i Växjö också och det ser riktigt bra ut måste jag säga. Föreläsningar på förmiddagarna och sen laborationer i form av att titta på film på eftermiddagarna. Nu ska nummer fyra på min filmlista utnämnas!


Dersu Uzala av Akira Kurosawa

Anledningen till att jag valt att ha med Dersu Uzala på listan är att den skiljer sig väldigt mycket från de filmer som görs idag. Istället för att fylla ut allting med ständiga händelser och interageranden så får tystnaden och stämningen i själva scenen tala. Dessutom råkade jag se filmen för första gången för ganska länge sedan när jag inte var äldre än kanske nio eller tio och långt efteråt fanns filmen kvar i mitt minne trots att den inte på något sätt är en film riktad till barn. Det var någonting speciellt med den som gjorde att jag mindes den, förmodligen den mest intressanta karaktären i filmen, Dersu, som lever som han lär helt ensam ute i Tajgan i Ryssland. Filmens fokus ligger på vänskapen som uppstår mellan Dersu och en man som leder en expedition utsänd för att rita upp kartor. En ganska annorlunda film som helt klart är sevärd. Bara karaktären Dersu gör den värd att se.