Det är väldigt mycket om arbete uppe på tapeten i mitt liv just nu och förmodligen skulle det göra mitt liv lättare om jag hade en socialt accepterad sysselsättning istället för att mest inte göra så mycket. Och dineros, massor av dineros som jag kan köpa onödiga saker för. Så jag kände mig ganska glad igår när de ringde från dosapoteket där jag sökt jobb och kallade mig till anställningsintervju. Hoppas att det leder till någonting, sommarvikariat vore bra och någon liten timanställning right away vore ännu bättre. Jag håller tummarna helt enkelt.

Idag har jag varit duktig och vid denna tiden då jag vanligtvis mest hunnit vakna upp och slumrat runt lite redan varit nere vid arbetsförmedlingen på handledarmöte, skottat bort fem ton snö från vår grusgång och hämtat ved. Snart ska jag göra lite kaffe också - because I can!

Det mest provokativa som hänt under veckan och på något vis verkar förfölja mig är uttrycket "intellektuella konversationer". Första gången det inträffade var när en ytligt bekant jag träffade på kulturnatten frågade om jag ville med på efterfest och lockade med argumentet att det skulle vara massa intellektuella människor med intellektuella konversationer där. Vem säger något sånt? Mer pretentiöst än så blir det inte. Så jag svarade att jag inte var särskilt intellektuell. Andra gången jag träffade på uttrycket var i en krönika i Smålandsposten idag där skribenten sa att ett av hennes intressen var just "intellektuella konversationer". Bläh. Hur skapar man en intellektuell konversation? Diskuterar man modernistisk konst och filmer av Von Trier? Det behövs verkligen mindre kissnödighet kring kulturen i Växjö. Får mig att tänka på South Park-avsnittet om Hybrid Cars.


Good for you!