Igår var jag då och tittade på den efterlängtade Alice in Wonderland med Tim Burton som regissör och både Johnny Depp och Helena Bonham Carter i väldigt framträdande roller. Så det kändes ju lite som en omöjlighet att misslyckas med de förutsättningarna. Dock tror jag att jag hypat filmen lite väl mycket innan jag gick och såg den och blev inte riktigt upplyst av den som jag velat men det var fortfarande en bra film. Snygga miljöer á la Burton, väldigt stabila skådespelarinsatser men lite väl mycket taglines ibland. En trevlig film som skulle varit fantastisk om man ersatte en del taglines och mysig feel-good-känsla med lite mer mystik och ingående karaktärsskildringar. Om den varit lite mer som Pans Labyrint skulle den varit perfect.

Det var allt om filmen, efteråt gick jag till Deluxe med Pär och Gustav och chillade och drack öl. En väldigt trevlig kväll indeed.

Åh jag glömde nästan; innan filmen började så kom det in en biokille och drog sitt vanliga speech om att stänga av mobilen, inte skräpa ner etc. men han kände också av någon anledning att det var en bra idé att "testa stämningen" på bion. Så då använde han sig av linen i Living next door to Alice ("Alice, Alice, who the fuck is Alice") där han sa Alice, Alice och publiken skulle svara. Uppenbarligen tyckte de flesta andra att det var en bra idé så efter att han kört sin lilla act strosade han ut lite nöjd och lämnade oss med ett obehag i luften. Pär sa att han ville gå hem innan filmen börjat och jag undrade varför biokillen gjort så. Sen grät vi inombords tills filmen började.